Popgeni

Mike McGear

”McGear” (WB) 1974

Han heter egentligen McCartney i efternamn och är en två år yngre broder, född 1944, till en viss Paul. Men han ville inte segla på sin brorsas namn när det var dags för solodebuten 1974 och tog därför efternamnet McGear.

Innan hade han ett förflutet som en i trion The Scaffold tillsammans med komikern John Gorman och poeten Roger McGough.

Alla med ett hyfsat laddat 60-talschip någonstans i bakhuvudet kan säkert erinra sig låtar som hiten från 1966, ”Thank U Very Much”, och englandsettan ”Lily The Pink” året därpå.

Men här är anslaget lite annorlunda.

De tio låtarna är, förutom Bryan Ferrys ”Sea Breezes” och ”The Casket” av Paul och Roger McGough, skrivna av Mike tillsammans med Paul som också har producerat. Och det med ett sound som ligger mycket nära det som ”Macca” själv gjorde på soloalbum som ”McCartney” och ”Ram”. När sen Mike sjunger med en stämma som utan tvekan skulle ha passat utmärkt i Beatles stämmsång så blir det här ett klart elegant popavtryck.

Paul och Linda kallar sig också McGear på insidan av vik-up-omslaget, och Linda finns med i instrumentering som även innehåller Wings-gitarristerna Denny Laine och Jimmy McCulloch och trummisen Gerry Conway.

Vem som lirar bas står inte, men man kan ju bara gissa.

37 år efter releasen så är det här fortfarande ett tidlöst och mycket behagligt återseende.

”Leave It”, ”Norton”, ”Have You Got Problems”, ”Rainbow Lady”, ”Simply Love You” och ”Givin' Grease A Ride” är låtar som garanterat får snålvattnet att rinna hos vilken låtsnickare som helst. Både då och nu.

Och nere i högra hörnet så tittar ”Macca” upp.

/Björn