Längst upp i norr...

Är på resa i norr. För första gången på över trettio år tillbaks i staden där jag föddes. Kiruna är sig likt. Lite mer Kebab än sist. Men gruvan, LKAB-kontoret, världens vackraste kyrka och Hotell Ferrum finns kvar, åtminstone till flytten av staden drar igång. Och om fyllan växer till på Mommas krog lär jag väl få se snart. Smockfullt på flyget med folk som vill till Ishotell och ut i vildmarken var det i alla fall.
I kväll ska jag se hockey med det Skellefteå som hälften av alla killarna jag brukade spela hockey med borta på Triangelvägen hamnade i. Tre killar från min gata i Kiruna spelade i elitserien med Skellefteå i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Ja, ja, själv flyttade jag söderut från Kiruna till Karlskoga och hamnade i samma skola som Bengt-Åke Gustafsson - men inte blev jag hockeyspelare för det...
För att fira återkomsten - att jag är tillbaks i födelsestaden- bjuder jag på några Kiruna-klipp
/cbj
Först självklart. Hjältarna från Tuolluvaara - The Shanes :


Sedan mer samtida hjältar i underbara Willy Clay Band:



Sedan en mer okänd men stark vissångare - Patrik Björnström med "Dödens Malm" från 2010:



Till sist lite whiskeydoftande gruvmusik med Tullamore Dew:


Kommentarer
Postat av: Björn Bostrand

Coolt! Ett stycke historia helt enkelt.

2011-04-12 @ 17:55:31
URL: http://popgeni.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0