Berserkely Records - home of the hits!

I slutet av 70-talet tog den nybakade juristen Matthew King Kaufman från Baltimore ett stickspår från sin förväntade karriär. Han åtog nämligen att vara co-manager från San Fransisco-bandet Earthquake. Sedan hans adepter landat ett kontrakt med A&M och framtiden såg ljus ut, kunde han ta tillfället i akt att lära sig allt  som fanns att veta om musikproduktion, bl a av legendaren Glyn Johns.

I likhet med de flesta drömmar tog Earthquake aldrig riktigt fart och Kaufman blev mer och mer missmodig. Lyckan stod honom emellertid oväntat bi: bandet hade fått med en liten snutt i klassiska filmen Getaway och musikproducenten Quincy Jones hade av misstag glömt att fråga om lov till detta. Saken bilades dock utan mycket tjafs och Kaufman kunde därefter för bandets räkning inkassera en check på drygt 1 000 dollars. Det var dock ännu inte slut på lyckan - efter ett framgångsrikt besök på en närlbelägen  travbana hade han samlat ihop drygt 3 000 dollars!

Med ersättningen från Jones´ och travvinsterna etablerade Kaufman snart sitt eget skivbolag, Berserkely Records, som under senare delen av 70-talen kom att kämpa nos mot nos med engelska Stiff Records som det smartaste bolaget i världen.

Earthquake var det första bandet ut på den nya etiketten men inte där tog karriären fart.  Kaufman knöt dock en hel del nya artister till bolaget, som till en början släppte ett flertal singlar. Dessa samlades sedermera på albumet Berserkely Chartbusters från 1973, en obligatorisk skiva i varje samling. På denna återfinns bl a Earthquake´s lysande version av Easybeats´ klassiker Friday on my mind.

De nya artister som Kaufman knutit till bolaget skulle snart låta tala om sig. En av dem var ett litet udda Velvet Underground-fan från östkusten som snart skulle storma världen - Jonathan Richman, som inledde sin karriär hos bolaget. Hans Roadrunner spelades in av Kaufman på drygt två timmar, med Earthquake som kompband, liksom legandariska Government center, och Roadrunner är fortfarande ett måste på alla bilåkar-skivor. En liten kuriosa är att den låten finns i ytterligare en version, inspelad och producerad av John Cale, förmodligen inte så långt i tiden från det att han tog engelska Squeeze under sina vingar som producent i början av det bandets karriär.

I mitten av 70-talet kunde vi svenskar läsa om det fantastiska San Fransisco-bandet The Rubinoos. Den första singeln, en cover av Tommy James & the Shondell´s klassiker I think we´re alone now, lovade gott.

Den första, självbetitlade LPn från 1977 var ett fyrverkeri i klassisk pop, alltifrån 50-tals doowop till hårdrockspastichen Rock´n roll is dead. Bäst av alla låtarna är nog I never thought it would happen. The Rubinoos, namngivna av Jon Rubin, sjöng klockrent och har inom sin egen nisch knappast överträffats av någon sedan mitten av 70-talet.

Uppföljaren Back to the drawing board från 1979 var nästan lika bra, med powerpopklassiskern I wanna be your girlfriend som det absoluta utropstecknet. I anslutning till att denna släpptes kom bandet att bli förband till Elvis Costello & Atrractions på deras Armed Forces-turné i USA, då bl a den omtalade "Ray Charles-episoden" inträffade. Det finns numera en utmärkt live-skiva från 70-talet, där bandet visar upp sig i fin form.

Greg Kihn
, också från Baltimore, hade litet smygande anslutit till Berserkely-artsterna. Han satte snart ihop ett eget band som kom att bli bolagets främsta namn. Hans andra skiva, Greg Kihn again, innehöll både en brilliant cover av Buddy Holly´s Love´s made a fool of you och Bruce Springsteen´s For You, med glittrande 12-strängade gitarrer à la Byrds. Springsteen var så nöjd med Kihns version att han raskt skänkte honom sin egen, då outgivna Rendez-Vous till hans nästa skiva. Mest känd för den breda publiken är  dock Kihn för de  senare - och inte lika roliga - The Breakup song och uppföljaren Jepardy.

I början av 80-talet var Kihn faktiskt den enda kvarvarande artisten på bolaget och när han inte lyckades följa upp succén med Jepardy, valde Kaufman att avveckla etiketten, som dock därefter har licensierats till amerikanska Rhino.

Arvet efter Berserkely Records lever dock vidare. Både Jonathan Richman och the Rubinoos är fortfarande aktiva och håller dess fana högt. Härom året kom förresten en 3-CDbox med The Rubinoos, Everything You Always Wanted to Know About, som är alldeles utmärkt; den sista skivan i den boxen upptar livekonserten fråpn 70-talet som jag nämnde ovan (den finns också på Spotify). Ett tydligt tecken på att det inte bara är jag själv som blir äldre är att bandet faktiskt firar sitt 40års-jubileum nu i år. Tänka sig...

Vi kan därför med gott mod passa på att skåla med Jon Rubin och de andra  för det skivbolag, Berserkely Records som slutligen kom att förlösa det - och det gör vi genom att titta på denna lilla sammanfattning av ett riktgt bra popband - the Rubinoos! / tp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0