Popgeni

"Did you feel low?
"Nah, I fell into the arms of Venus de Milo"

Av någon anledning anses det vara särskilt intressant att veta vad som gjort den eller den särskilt lycklig eller stolt. Denna olat, för det får man väl kalla den, förefaller vara särskilt vanligt förekommande inom idrott, även om varje respektlös skvallerjournalist synes ladda sina revolvrar med frågor på just det temat.

Även om jag själv tycker att det hela är både en och flera smulor löjligt finns det faktiskt en sak utöver de sedvanliga, som jag är litet stolt över, nämligen mitt inköp 1977 av Televisions förstlingsverk Marquee Moon - samma dag som den släpptes! Då visste jag förstås inte att jag kommit över en klassiker, med det bästa gitarrband som världen nånsin skådat. Det följsamma samspelet mellan gitarristerna Richard Lloyd och Tom Verlaine, som hela tiden växlar mellan komp och solo, lever sitt alldeles eget liv i den högre atmosfären och när de dessutom understöds av en otrolig kompsektion, med Billy Ficca på trummor och Fred Smith på bas, kan naturligtvis ingenting gå fel. Inga konstigheter, pang på - och otroligt bra.

Jag återkommer nån annan gång till sången om Televisions lov. Till dess får ni hålla till godo med den bästa låten på Marquee Moon - jag brydde mig f ö inte ens om att köpa uppföljaren, Adventure, eftersom perfektion som bekant inte kan bättras - nämligen den undersköna Venus de Milo, numera inte bara på Louvren

Mais oui!

tp