Popgeni

I grunden en grupp från Nya Zeeland. Men efter att medlemmarna flyttade till Australien och Syndney i mars 1975 så var Split Enz i allra högsta grad delaktiga i pop och rockvågen från down under.

Tim Finn och Philip Judd träffades på universitetet i Auckland 1971 och började omedelbart att skriva massvis med låtar. För att få utlopp för den blommande kreativiteten så bildad man Split Ends 1972.

Från början var man en akustisk combo med Judd, gitarr & sång, Finn, piano & sång, klassiskt skolade violinisten Miles Golding, Mike Howard, flöjt, och Mike Chunn, bas.

Den varierade musikaliska bakgrunden hos medlemmarna gjorde att soundet spretade åt alla möjliga håll. Man väckte också stor uppmärksamhet med sitt teatraliska uppträdande, vilda och fantasifulla frisyrer, clownlooken och färgglada scenkläder.

När Golding lämnade gruppen 1973 så bytte man till ett mer elektriskt sound och plockade in Geoff Chunn, trummor, Wally Wilkinson, gitarr, och tillfällige saxofonisten Rob Gilles.

Judd vägrade i början att turnera med gruppen eftersom han tyckte att deras musik var för komplex för att framföras live. När Eddie Rayner, keyboards, tog klivet in i bandet 1975 så ändrad man namnet till Split Enz.

Efter ytterligare några förändring i sättningen, där bland annat kostym designer Noel Crombie blev fast medlem på percussion, Geoff Chun ersattes av Paul Crowther och Rob Gilles hoppade av så var man redo för Australien.

1975 kom debuten ”Mental Notes” som spelades in på två veckor. Men Finn, Judd och kompani blev inte nöjda med resultatet som man ansåg gav en lite felaktig bild av gruppen. ”Mental Notes” spelades in på nytt i England, med Phil Manzanera , Roxy Music, i producentstolen.

Den friseringen ändrade inte speciellt mycket på bilden av ett totalt okomersiellt band som med sin egocentriska artrock och ambitiösa arrangemang var miltals från allt vad hitlistor hette. Och även idag är det en spännande och småskruvad musikalisk upplevelse att ta sig igenom de tio spåren.

Fina ”Dizrythmia” följde 1977 och man hamnade i vågskvalpet av punken och blev plötsligt iskalla på vissa fronter. Men i Australien sålde albumet guld och singelsläppet ”My Mistake” blev deras första Top 20 hit.

1978 droppades man av Chrysalis Records och hamnade under ett par år ute i den artistiska kylan.

Det skulle dröja till 1980 innan man gjorde en strålande comeback med fullängdaren ”True Colours” och då med Tim Finns yngre bror Neil som sångare och låtskrivare i gruppen. Soundet var annorlunda med rakare pop och rocklinjer, men med en personlighet som gjorde att den kom att betraktas som en av new wave erans höjdpunkter.

Ytterligare tre studioalbum hann man fylla sin diskografi med.

Efter ”See Ya 'Round” (1984), då hade redan Tim Finn lämnat för att satsa på en solokarriär, la man ner rörelsen.

Split Enz betraktas numera som en institution i sitt hemland och har vid några tillfällen återuppstått i orginalsättningen för livekonserter.

Att bröderna Finn vandrade vidare i karriären som Crowded House, The Finn Brothers och på solokvist är till stor glädje för många popgenier.

”My Mistake” (överst) finns på ”Dizrythmia”, ”I Got You” på ”True Colours” och ” Six Months In A Leaky Boat” hittar man på ”Time And Tide” (1982).

/Björn