Aussieskolan, del 11
The Go-Betweens. Den finaste av alla popgrupper som växte fram i den australiensiska vågen från mitten av 70-talet.
De bildades 1978 i hemstaden Brisbane och flyttade senare till Europa och coola London för att vara på rätt ställe när man tänkte att karriären skulle lyfta. Grant McLennan träffade studentkompisen Robert Forster på universitetet i Brisbane och man upptäckte snart ett gemensamt intresse för punk och 60-talets folkrock.
Lindy Morrison, trummor, Robert Vickers, bas och Amanda Brown, oboe, violin och gitarr, anslöt och The Go-Betweens var ett faktum.
Ett antal singelsläpp föregick albumdebuten ”Send Me A Lullaby” (1982). Ett album som följdes upp med ytterligare fem fullängdare som profilerade ett band med stark musikalisk integritet
”Before Hollywood” (1983), ”Spring Hill Fair” (1984), ”Liberty Belle And The Black Diamond Express” (1986), ”Tallulah” (1987) och ”16 Lovers Lane” (1988) fick alla lysande recensioner i musikpressen runt om i världen.
Men av oförklarliga anledningar så hittade gruppen aldrig ut till den breda massan med sin granna popmusik. När fantastiska ”16 Lovers Lane”, bland annat med singlarna ”Love Goes On!” och ”Streets Of Your Town”, misslyckades att ta bandet till den berömmelsenivå de var värda så blev besvikelsen så stor att man bestämde sig för att lägga ner gruppen.
McLennan och Forster påbörjade båda solokarriärer (som jag återkommer till senare i Aussieskolan) innan de 2000 återförenades på nytt som The Go-Betweens.
De hann på ett ypperligt sätt återskapa gruppens oemotståndliga känsla på ytterligare tre studioalbum. ”The Friends Of Rachel Worth” (2000), ”Bright Yellow Bright Orange” (2003) och ”Oceans Apart” (2005) innan Grant hastigt bara 48 år gammal avled i sitt hem i Brisbane den 6 maj 2006 av en hjärtattack.
Med McLennan förlorade den australiska musikscenen en av sina absolut finaste utövare. Jag hade själv den stora förmånen att göra en interjuv med McLennan i samband med releasen av ett av hans fyra soloalbum.
Då mötte jag en artist och människa som var lika varm som sin musik.
/Björn
