Vinylkällaren 2
Elton Motello
”Pop Art” (CBS) 1980
Ballt namn. Coolt omslag.
Tänkte jag när jag stod där i skivbutiken och tummade på Elton Motellos andra och sista album en dag för 30 år sedan. Jag hade ju hört titelspåret och knyckigt punkpopiga dubbeln ”Pocket Calculator” och ”Living At The Top” och gillade helt klart den smånervösa new wave känslan.
Absolut mer tidig Costello än någonsin Elton John, även om Elvis liknelsen mer handlar om attityd än soundet.
Elton Motello, som i verkligheten var döpt till Alan Ward hade innan varit medlem i glampunkarna The Bastards tillsammans med bland andra gitarristen Brian James från The Damned.
Debuten ”Victim Of Time” kom två år tidigare. En platta som innehåller ”Jet Boy, Jet Girl” som släpptes som singel på ett belgiskt bolag 1977, och som är en ren kopia av Plastic Bertrands ”Ca Plane Pour Moi”.
Som kuriosa i sammanhanget kan nämnas att Bertrand bara fick 0,5 % av royaltyslantarna som den megahiten drog in. Det på grund av faktumet att det skulle vara kompositören Lou Deprijck som sjunger på originalet av ”Ca Plane Pur Moi”. I en intervju för bara några månader så hävdade Ward att det är Deprijck som sköter lead vocals även på ”Jet Boy, Jet Girl”.
Men ”Pop Art” fungerar fortfarande när den gör sina 33 varv i new wave och punkens tjänst. Likt ovanstående nämnda låttrippel så finns det fler exempel på klacksparkar som får en att dra på smilbanden. Men tolkningen av The Who ”I Can´t Explain” hade han kunnat strunta i.
/Björn
