Nowhere boy - se den!
Möjligen är jag för sent ute och någon redan har puffat för den kvinnliga regissören Sam Taylor-Woods fantastiska Nowhere boy, historien om den unge John Lennon, fenomenalt spelad av den 24-årige Aaron Johnson, och med Kristin Scott-Thomas i rollen som Lennons moster Mimi.
Filmens historia tar sin början med en tonårig Lennon och slutar när han meddelar att han och hans nya grupp, skall åka till Hamburg, eller Humbug som Mimi uttrycker sig. Däremellan ges ett mycket trovärdigt och tidstypiskt intryck av en vilsen ungdom, som slutligen finner sin mening med livet. Den komplicerade relationen till mamman Julia och mostern, som han växte upp tillsammans med, känns trovärdig och uppriktig.
Paul McCartney och George Harrison passerar revy och om vi utgår från att filmen är någorlunda sanningsenlig - får man förresten någonsin anta detta? - så finns det rikt med information som i vart fall inte jag kände till sedan tidigare.
Tre småtrivia:
Det bjuds på en hel del bra musik, både i original och av filmens Quarrymen. I eftertexterna ges dansvampen Alison Goldfrapp credits för originalmusik – även om jag inte lyckades finna ut något som lät ens avlägset Goldfrappskt så kan man undra hur hon hamnade i en film om Lennon?
Under inspelningarna av filmen, som då bl a behandlar Lennons komplicerade relation till sin mamma och moster, blev Johnson och Taylor-Woods ett par och har just gift sig. Bara på film, skulle man kunna säga!
Yoko Ono har givit tummen upp till porträttet av Lennon - bl a genom ett eget brev till Johnson - och tillåtit en inspelning av den långt senare inspelade Plastic Ono band-klassikern Mother, för eftertexterna att rulla till.
Sålunda, Nowhere boy föreskrivs av popgenier över hela jordklotet, som den bäst kända kuren mot svinnovember och dess mörka krafter!
Nedan finns en intervju med moster Mimi från 1981, som är väl värd att lyssna på.
tp
Kommentarer
Postat av: Stefan
Jag nämnde "Nowhere Man" i förbifarten när jag tipsade om filmen "Gainsbourg". Det är en mycket bra film. Det märks att Sam Taylor-Woods i grunden är fotograf eftersom vissa scener är oslagbart snygga. Fick t o m flickvännen intresserad av vem Lennon var. Men just då fick den stå i skuggan av "Gainsbourg" som tilltalade mig något mer.
Trackback