Popgeni

Med den mest aktivitetsfyllda delen av julen just bakom ryggen, känns det otroligt skönt att - oanständigt sent - vakna upp till juldagens eviga lugn och stillhet. Jag antar att den romantiserade bilden av julen som lugnets och eftertankens högtid, just haft den underbara juldagen som mall. Dagens tempo kommer att bli ungefär lika högt som tempot de sommardagar då man i ultrarapid söker förmå sig atta ta sig till strandens skugga, på flykt undan den envetna sommarsolen. Det finns förstås ingen powerpop - eller kanske ens pop? - som är kompatibel med ett sådant drönartillstånd så vill man ha ett soundtrack till juldagen får man förstås söka sig annorledes.

Jag snubblade häromsistens över denna melankoliska version av den gamla julklassikern vi alla älskar att hata. Vem Lars Xmas är har jag ingen aning men hans/deras ode till julen får mig att instinktivt vända mig mot länsstolen,  med en önskan om en varm glögg i handen och en filt för värmen, för att snart drömma mig bort till den sorglösa vintertillvaro som bäst illustreras på videon till Whams orgiginal, d v s den som inträffade året innan...

God lat fortsättning!