Popgeni

The Tough Alliance drog fram som en virvelvind 2004-2005. Med låtar som Make It Happen, Holiday och Koka-Kola Veins vann de över många kids med sina starka melodier till dunkande elektropop. Även jag blev fullkomligt knockad av debutsingeln Make It Happen. De var också intressant genom att ha en stark integritet. De gav knappt intervjuer alls. Respekt till dessa.
Men live var de inte lika kul. De gjorde väsen av sig genom att köra helt playback och stå och vifta med baseballträn. En image som verkar coolt i teorin, men det blev väldigt platt live. Jag recenserade dem under en Yra och gav dem, minst sagt, en sval recension. Den konkurrerande blaskan gav dem högsta betyg, vill jag minnas. Förstår fortfarande inte för playback blir, hur man än vänder och vrider på det, totalt ointressant. Musik ska leva och konserter är den ultimata musikaliska upplevelsen med kontakt mellan artist och publik. Så är det. Punkt, slut, tack och gonatt!
Men musiken är och förblir fantastisk. Nu har den ena halvan av TTA, Erik Berglund, släppt en soloplatta under namnet CEO. Håller han TTA-mått, kan man fråga sig?
Med råge, är svaret. Det handlar om känslig och klaustrofobisk ångest-musik, med fingertoppskänsla. Tonårsångest eller 30-års kris spelar ingen roll. Det finns lite för alla. Starka melodier sprakar bakom medryckande elektroniska beats. Kolla upp! Nu på en gång. Det här är en av årets plattor.
/Stefan