Progressiva Laura

 
Laura Meade’s bakgrund inom musikaler präglar hennes framträdande som textförfattare & musiker.
Fullängdaren "Remedium" (Doone Records/Hemifrån) har en spännnade och trolsk ljudbild som
inte direkt funkar som bakgrundstapet, i exempelvis åtta minunter långa "Sunflowers
at Chernobyl" eller 669 sekunder utsträckta "Dragons".
Men här finns också mer omedelbart attraherande progressiv art pop, "Conquer The World", "Never
Remember", och "What I See From Here." 
Kate Bush beundrare bör göra sig besvär och lyssna in.
/Björn
 

Tidlösa Eryn

 
"Lady E" (Eryn Official/Hemifrån) är en med rätta hylla sexspårs EP från New Jersey baserad Eryn.
Man kan sortera blues, soul, jazz, pop, rock och till och med en gnutta country i ljudbilden men själv
vill hon hellre sortera in sitt sound i RetroPop.
Helt klart med influenser från 50, 60 & 70-talen och alla med ett hjärta som bankar för Amy Winehouse
bör kolla upp Eryn.
/Björn

Dubbla 30 Tigers

 
 
John Smith är gitarristen, singer/songwriter, låtskrivaren och inte minst den fantastiske sångaren
med rötterna i Frome, England.
En rakt igenom genuin klassisk folksångare som öppnat på konserter för John Martyn, Davy Graham
& John Renbourn.
Den 
sistnämnda har kallat Smith för "framtiden för folkmusiken".
 
Han har också gästat artister som Jackson Browne, Jerry Douglas, Glen Hansard, Rodney Crowell
och spelat gitarr för David Gray, Lisa Hannigan, Joe Henry & Joan Baez.
"Hummingbird" (Thirty Tigers/Border) är album nummer fem i diskografin och får en att osökt tänka
på Nick Drake, om änn i en lite annorlunda och modernare musikalisk kostym.
Titelspåret är en helt magnifik inspark på ett album som omedelbart omfamnar.
 
 
 
 
 
 
Will Hoge rootsrockaren från Nashville har helt klart musikaliska likheter med både Springsteen och
salige Tom Petty.
På de åtta låtarna på albumet "My American Dream" (Thirty Tigers/Border) är han politisk
skarp och öppen med saker som ligger honom nära hjärtat och orädd kritisk mot sånt som han 
tycker man är på väg att förlora och sabbotera i hemlandet.
Exempelvis placerar han sig textmässigt själv i människors utsatta situationer, som arbetslösa och
hemlösa amerikanska arbetare i titelspåret och behandling av illegala mexikanska invandrare och
deras familjer i "Illegal Line".
Den röda tråden i båda spåren är empati och helheten på albumet genomsyras av ett medmänskligt
varmt hjärta och vetskapen om hur bräcklig livets "ups & downs" kan vara i "the land of plenty".
/Björn
 
 
 

Måste koll på John, Ron & Colter

 
Det räcker att säga John Hiatt!
All övrig information känns överflödig då hans musik alltid har talat för sig själv.
och Hiatt framstår
66 år ung framstår Hiatt fortfarande som en av de absolut vassaste amerikanska singer/songwriters
och "Eclipse Sessions" (New West/Border) , hans 23:e studioalbum sedan debuten med
"Hanging Around The Observatory" 1974, är en 11-spårig provkarta över ren och skär klass.
 
 
 
 
Tidigare var han frontman i rootsrockarna Toy Soldiers.
På solokvist har Ron Gallo saddlat om till blixtrande garagepunk och högoktanig powerpop med
stor personlighet.
"Stardust Birthday Party" (New West/Border) är hans andra fullängdare där Gallo med finess och
stil skruvar fram ytterligare en bedårande vinkling på rock'n'rollen.
/Björn 
 
 
 
Efter två års oupphörlig turnerande ville Colter Wall göra ett album om sin hemtrakt i den lilla staden
Swift Current, Saskatchewan, Kanada.
"Songs Of The Plains"(Thirty Tigers/Border) är liksom debuten producerad av Dave Cobb och 
formad i Nashville.
Albumet innehåller i huvudsak hans egna kompositioner spetsade med några väl valda covers.
Men allt är tidlöst läckert och det är svårt att sortera ut vad som är ett Colter original eller inte.
/Björn
 

RSS 2.0