I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni.
Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:[email protected]
Catherine har lärt läxan
Catherine Britt är australiensiskan från koldistrikten i Newcastle, New South Wales, som började skriva låtar redan som tonåring.
Första turnén gjorde hon 16 år gammal när hon öppnade för Kasey Chambers & Chris Issac under deras Australien turné.
Ett år senare packade hon kappsäcken och flyttade till Nashville TN, USA, där hon skrev på ett skivkontrakt med RCA Records och under de följande sex åren förkovrade sig inom country, roots & folk musik
Att hon lärt den läxan & förvaltat arvet med stor passion hörs klart & tydligt på hennes sprillans nya fullängdare "Home Truths" (Beverly Hillbilly Records/Hemifrån).
Bakom bandpseudonymen Love On Drugs döljer sig elegante låtsnickaren, gitarristen & sångaren Thomas Pontén, backad av Robert Olsson, bas, och Martin Lillberg, trummor.
"MeLODies" (Paraply Records/Hemifrån) är en klassig & smakfull fortsättning 2016 års "I Think I'm Alone Now" & "Solder" från 2018.
Den här gången har trion fokus på en 50/50 mix av americana och power pop och tillsammans med
ett gäng musikaliska vänner löser man även den uppgiften på ett mycket smakfullt sätt.
Son Of The Velvet Rat, Georg Altziebler och hans äkta hälft Heike Binder, lossar efterlängtade
nya fullängdaren "Solitary Company" (Fluff & Gravy Records/Heimfrån) 19:e mars. Ånnu en gång bjuder de på en spännande och personligt högklassig musikalisk resa som klingar sällsynt elegant, hudnära & varmt. Kabarétraditonen med mästare som Georges Brassens, Jacques Brel och Fabrizio De André blandat med vår tids stora stilbildare, Townes Van Zandt, Leonard Cohen och Bob Dylan är influenser som inspirerar.
Och Altziebler visar på nytt att han är en spännande låtskrivare annorlunda som absolut bör kollas upp.
Mitt musikhjärta har alltid bankat varmt för Aussie music.
Här om dagen snubblade jag pladask över YouTube sensationen & onewomanband Tash Sultana som är ett musikaliskt snille på att skruva ihop egna låtar på pop, rock & R&B recepten.
Andra fullängdaren "Terra Firma" (Mom+Pop Music) släpptes för tre dagar sedan.
Neil Finn bjuder in sönerna i ny bandsättning för Crowded House
Crowded House är inom kort tillbaka med nytt album ”Dreamers are waiting”, med ny sättning där Neil Finn har bjudit in sönerna Liam och Elroy vid sidan om Nick Seymour och Mitchell Froom.
Vinylsläppet är satt till i början av juni och försmaken med singelsläppen berättar att harmonivårdandet är av samma höga klass som vi fans vant oss vid genom åren. Singelsläppen ”Whatever You Want” och ”To the island” visar att Finns låtskrivande utvecklas med tiden och det låter både fräscht och snyggt.
Svenskamerikanska singer-songwritern Deborah Henriksson är uppenbart en doldis för de breda massorna i vårt land.
Nu finns det utmärkt tillfälle att åtgärda denna musikaliska brist då prisade Deborah i början av januari släppte dubbel CD-n "So Far" (Hemifrån).
Röstmässigt och musikaliskt har hon jämförts med både Kate Bush och Enya och på dubbel-CD finns 26 låtar som tydligt bekäftar att den jämförelsen håller.
Multiinstrumentalisten Mats Nyman som skrivit musiken och spelar merparten av instrumenten står också för arrangemangen av de de 26 låtarna.
"Music can be the space where people think, even just for a few minutes,” says Israel Nash. “The space is not about changing their lives or political views or their party ticket. It’s about creating something that prompts reflection in a moment, and those reflections have other chain reactions.”
Popgenifavoriten & vännen Israel Nash är aktuell med efterlängtat nytt musikaliskt material.
Nya albumet "Topaz" (Loose/Border) som släpps 12 mars på våra breddgrader är inspelad i Nash egenhändigt byggda studio, Qunset hut studio, som ligger ett par kilometer från hans hus i Texas Hill Country.
Även om musikervänner från närområdet runt Austin har backat upp Israel med sina musikaliska färdigheter så är det till största delen ett album där han själv har alla huvudrollerna.
Hade den stora musikaliska förmånen att se The Hold Steady live i Liverpool, oktober 2019 tillsammans med en flock vänner i IF Popgeni.
Dessutom fick jag och en kort pratstund & ett signerat album med ytterste sympatisk bandbossen och chefen Craig Finn som uttryckte sann och äkta glädje över att det fanns de som hade koll & lyssnade på honom i norra Sverige.
19 februari släpper Finn & kompani albumet "Open Door Policy" (Border)
Pearl Charles "Magic Mirror" (Kanine Records) är en fullängdare som skulle passa perfekt i hörlurarna på badstranden när vi framåt sensommaren förhoppningsvis kopplat ett kraftfull nacksving på Coronan.
Pearl från Los Angels tar oss elegant & grannt melodiöst tillbaka till 70-talet med sina granna poplåtar som genomsyras av solvarma melodier och ett låtsnickeri av klass och personlighet även
om receptet är välkännt .
ABBA, Fleetwood Mac, Dusty Springfield och klar hippiekänsla spökar elegant och smakfullt i ljudbilden.
Det poppar med jämna upp svar på frågan i rubriken och vid sidan om gamla klassiker med Led Zep, Bob Marley, Dylan, Deep P, Bowie, Hendrix, Kiss, The Who, Allman Brothers med flera är det inte så många nutida artister som sluggar sig in i diskussionen.
Men det är i den nobla skaran som The War on drugs fjolårssläpp ”Live drugs” oblygt och självklart sluggar sig in i.
Vilken underbar platta.
Där många liveinspelningar brukar falla på halvtaskig ljudkvalitet, är ”Live drugs” ett skolexempel på ett lyckat projekt.
Kanske lite i tidigaste laget? Men jag kan inte vänta för mitt hjärta bultar extra varmt för skottarna Del Amitri som bildades i Glasgow 1983, hann släppa fem excellenta album innan de splittrades 2002, för att överraskande göra en omstart 2018.
Sista april lossar de sitt sjätte studioalbum "Fatal Mistakes" (PGM) med originalsättningen där låtskrivarna, sångarna & gitarristerna Justin Currie och Ian Harvie är duon i huvudrollerna.
"Close Your Eyes & Think Of England" är ett strålande exempel på Currie & Harvie's fingertoppskänsla när det gäller att snickra och bygga låtar extra ordinära.
För er som mot förmodan har noll koll på deras låtskatt så känns "Nothing Ever Happens" &
"Stone Cold Sober" som två straffsparkar att starta med.
Senast vi hörde något från Patrik Backlund var 2012 då han släppte sitt andra soloalbum "Wolfrunner".
När han igår äntligen lossade sin tredje excellenta fullängdare "Zen Palace" så är det efter en lång personlig kamp där han både som människa och artist visat en beundransvärd styrka och öppenhet.
Faktumet att det dröjt nio år mellan de båda fullängdarna säger han själv beror på att "det handlar om musik som ligger mycket nära mig själv vilket innebär att man bjuder på en tämligen ärlig del av sig själv, och det har jag inte riktigt haft självförtroendet att göra".
Att inget skivbolag nappade på hans erbjudande att ge ut "Z.P.", och att han därmed själv roddat hela den processen från ax till limpa, är ännu ett svaghetstecken från en bransch som allt för ofta ikläder sig skygglappar och struntar i personlig klass & kvalité.
Efter att ha gjort ursnygga coverplattor med låtar av Olivia Newton-John och The Police släpper Juliana Hatfield tio nyskrivna spår med albumtiteln ”Blood” den 14 maj. Popprinsessan utökar därmed sin katalog till 19(!!!) soloalbum. Du kan redan nu lyssna på singelsläppet ”Mouthful of blood” och inga gamla fans blir besvikna. Och som vanligt är i dessa tider kan du köpa plattan på kassett, cd eller vinyl i en mängd olika färger och även signerad, allt givetvis i begränsade upplagor. Kolla in här: https://www.alr-music.com/products/juliana-hatfield-blood-pre-order
När pandemin sätter stopp för turnéer och liveframträdanden är det många musiker som har tagit sin tillflykt till studion. När nu Matthew Sweet kommer med en ny platta ”Catspaw” (Omnivore Recordings) där han själv står för det mesta, är det omedelbart att tro att detta är ett ”pandemisläpp”, men faktum är att inspelningen av det nya dussinet låtarna kom till innan pandemin bröt ut.
Sweet har alltså stängt in sig i studion och tar endast hjälp av trogne trummisvännen Ric Menck. Resultatet landar i powerpop där gitarrslingorna oblygt och snyggt elakt vasst armbågar sig fram i ljudbilden. Som stort fan av Sweet köper jag detta rakt av, även om jag anar att det för andra tenderar att bli powerpopmuzak när produktionen är likadan genom de tolv låtarna. Men om man djuplyssnar på vart och ett av spåren är det ett finfint låtskriveri Matthew bjuder på.
Nära nu & ytterligare en Aaron! Närmare bestämt fredagen den 5:e februari för då släpper Aaron Lee Tasjan nya fullängdaren "Tasjan! Tasjan! Tasjan!" (New West Records).
På nytt dukar Aaron upp sin personliga, coola, klassiga blandning av olika stilarter och serverar "indie folk grit" som är svår att bena ut i text, men som går på knock när den träffar trummhinnorna.
För oss som har koll på honom sedan tidigare är det rena rama julafton och för novisen kan det vara årets fynd. /Björn
En falsettsjungande trummis som gör ett stickspår i karriären och gör solodebut. Aaron Frazer är en viktig beståndsdel i Durand Jones & The Indications framgångssaga, vars innerligt smekande sydstatssoul har resulterat i två fantastiska album.
Musikaliskt landar Aaron Frazer´s ”Introducing…” i samma smäktande soul á la Curtis Mayfield/Smokey Robinson. Rösten är falsettfeminint ljus och nervigt känslig och skivåret 2021 kunde inte ha startat bättre. Black Keys Dan Auerbach har producerat. Och om tillvaron i övrigt är kall och asocial är detta en platta som värmer länge – upptäck!
