Griper tag direkt

  

Stommen i Son Of The Velvet Rat är det äkta paret Georg Altziebler och Heike Binder.
Efter fem hyllade album i hemlandet Österrike och med en ständig inspiration från öknen i Kalifornien
valde de 2013 att flytta sitt hem till Joshua Tree för att komma hudnära sin musikaliska hänryckning.

Fullängdare nummer sex ”Dorado” (Fluff & Gravy Records/Hemifrån) är ett ytterst njutbart och
högklassigtt bevis på att de gjorde rätt.
Producerad av aktade amerikanska singer-songwritern, gitarristen och producenten Joe Henry är
de tio spåren en storslagen melankolisk resa genom americana land med paranta influenser av europeisk 
folk noir och fransk chanson som skapar ett säreget och mycket personligt sound.
Egentligen inte så mycket att tillägga mer än att det vore synd att missa ett album som så omedelbart
griper tag.
/Björn

 
 
 
 

 

 


Upptäck Pieta

 
Ännu ett högklassigt album från amerikanska singer/songwritern Pieta Brown.
"Postcards" (Lustre Records/Border) är kapitel nummer sju i en strålande discografi som startade
med en självbetitlad debut 2002 och som enligt undertecknad inte fått det välförtjänta erkännandet 
den är värd på våra breddgrader.
 
Den här gången berättar Brown 10 musikaliska historier där hon samarbetat med band och artister
som Calexico, The Pines, Mark Knopfler, Popgeni favoriten Carrie Rodriguez, David Lindley och Eric
Haywood & Caitlin Canty.
Och det är exakt som americansongwriter.com skriver:
"Pieta Brown is a major talent...Her artistry combines folk, country and dusky swamp in a graceful,
supple and elegant genre of their own."
Upptäck!
/Björn 
 
 
 
 

DNA som Radio Dept.

 
Varm och snyggt klingande indiepop på debutalbumet "You Tried" (PNKSLM Recordings/Border)
från färska Malmö-baserade kvartetten Hater med Caroline Landahl, Måns Leonartsson, Adam Agace
och Lukas Thomasson.
Nio låtar på 25 minuter smyckas av Caroline Landahl's grandiosa röst och ramas in av poptoner
somskimrar med ett musikaliskt DNA närbesläktat med Radio Dept.
/Björn
 
 
 
 

Dags för Alynda

Det borde vara dags för det breda internationella erkännandet för Puerto Rico bördiga och Bronx
uppväxta Alynda Segarra och hennes bandalias Hurray For The Riff Raff.
Album nummer fem "The Navigator" (ATO/Border) är ännu ett utsökt inlägg i Segarras klart annorlunda
och personliga roots, folk, americana, rock skiftande musikaliska palett.

Karriären startade med att hon rymde hemifrån som 17-åring och "buskade" med sin gitarr på gatorna
för att få mat för dagen och överleva.
Sin musikaliska profil grundade hon genom att lyssna och drömma om rootslegender som Bessie Smith,
Ma Rainey, Memphis Minnie och Woody Guthrie.
På "The Navigator" fortsätter Segarra att imponera med en ljudbild som hela tiden präglas av hennes
egen stora karisma.
/Björn 

 

Tidlöst smakfulla Holly Macve

 
De poppar upp både här och där numera.
Kvinnorna som skapar ryggradsrysningar på det odödliga och klassiska countryreceptet med smakfull
smaksättning av folk i tidlös skrud.
Holly Macve, 21 år gammal född i Galway, Ireland,  men uppvuxen i Yorkshire, England, är ännu
en i den unga generationen att definitivt kolla uppe med tanke på sångrösten och låtmaterialet på
debutalbumet "Golden Eagle" (Bella Union/Border).
"Jag älskar sånger som berättar historier och tar dig någon annanstans. Jag har alltid känt en dragning
till klassisk country med sitt omedelbara sound och enkla melodier och uppskattar verkligen tidlös
musik som du inte riktigt vet när den är inspelad, säger Macve.
Och så låter G.E. från början till slut.
/Björn 
 
 
 
 


 

Egen profil

 
"This Is The Life I Choose" (33 Records/Hemifrån) är fjärde fullängdaren från rutinerade brittiska
kvartetten Z
oe Schwarz Blue Commotion som tillsammans predikat bluesbudskapet sedan 2012.
Egentligen inget nytt under solen.
Men de 11 egna kompositioner av Zoe och gitarristen och producerande Rob Koral har en egen profil
som kanske skulle 
ha varit som bortblåst om man siktat in sig på att bara köra covers.
Pete Whittaker på hammond orgel och Paul Robinson, trummor, kompleterar helheten och tillsammans
nyttjar kvartetten den stora musikaliska erfarenheten som finns i respektive CV på bästa sätt.
/Björn
 

Miller's snille

 
Rhett Miller sitter inne med en utsökt, men samtidigt trist ignorerad solokarriär bland de breda massorna.
"The Instigator" 2002 och "The Believer" 2006 är bara två helläckra bevis på hans smakfulla smartness 
som powerpop leverantör under en solokarriär som startade 1989 och började ta form fem år senare
med albumet "Mythologies".

I samma veva som han släppte "Mythologies" så drog han igång altcountry gruppen Old 97's där 
han med sina tre bandpolare pricksäkert mixar powerpop, twang rock och cowpunk.
11 album sedan förstlingen "Hitchhike To Rome" 1994 har det blivit och sedan en dryg vecka bakåt
finns kapitel nummer 12, "Graveyard Whistling" (ATO/Border), i en lysande discografi tillgänglig.
/Björn   
 
 
 
 
 
 
 
 

Strålande fortsättning från Nadia Reid

 
25-åriga Nya Zeelandskan Nadia Reid släppte debuten "Listen To Formation, Look For The Signs"
för två år sedan. Ett album som hyllades unisont.
"Preservation" (Basin Rock/Border) är den strålande fortsättningen på hennes personliga singer/songwriter
uttryck med högsta kvalité på låtarna färgade av folk, american, pop och indie.
Eleganta och varma arrangemang med Reids omfamnande röst mjukt och smakfullt placerad i ljudbilden.
Ett fynd på alla sätt och vis.
/Björn
 
 
 
 

Bästa Rootsy bandet någonsin?

 
De har bara hunnit med tre livespelningar på svensk mark, den fjärde är nog igång i Imannuelskyrkan
i Halmstad när jag knackar ner den här texten.
Cordovas med Joe Firstman som frontman har redan hyllats som det bästa band som Rootsy Music
någonsin skickat ut på de svenska och nordiska vägarna.
Den nyligen släppta självbetitlade "Cordovas" (Rocksnob/Rootsy Music) innehåller tio låtar med
musikalisk känsla av The Band, Grateful Dead och Woodstock, men långt, långt från att att vara ens 
ett eko av ett plagiat.
Det är bara en fantastisk känsla, magiska musiker, grandiosa låtar och en fullkomligt perfekt
stämsång som fyller ett album som man inte bör vara utan.
Efter Halmstad återstår ett 20-tal konserter för Cordovas som den 15 mars är support för Doug
Seegers i Strömsunds Folket Hus.
/Björn 

Läckrare än de flesta

 
Kvartetten Bonafide med rock'n'roll och rootssnillet Pontus Snibb som frontman släpper idag sitt
sjätte album, "Flames" (OYR Recordings/Cargo Records).
Med sin minst sagt gedigna bakgrund som musiker har Pontus lirat blues och rock i flera decenier
i band som Mescaleros, SNiBB och Buckaroos.
Han har dessutom varit trumslagare i  
amerikanska kult cowpunk-bandet Jason & The Scorchers. 
En lysande låtskrivare, gitarrist och sångare vars låtar  bygger på essenser från hela rootsträdet. 
Bonafide har missionen "att spela hårdrock som den ska spelas, trogen rötterna i elektrisk blues och
tidig R´n´B"
Det gör Pontus och bandmedlemmarna Anders Rosell, gitarr, Martin Ekelund, bas och Niklas Matsson,
trummor, läckrare än de flesta i den genren.
/Björn
 

RSS 2.0