Jaime's magnifika crossover
med soul, pop och en klar gnutta punkrock attityd?
Då är Jaime Wyatt's sju spår på debuten "Felony Blues" (Forty Below Records/Border) given.
Albumtiteln är en hyllning till album som David Allan Coe’s "Penitentiary Blues" och Johnny
Cash "Live From Folsom Prison" för Wyatt har liksom Coe och Cash haft problem med droger och
som ung suttit på kåken.
Men det är historia nu och hon har tillsammans med Sturgill Simpson och Margo Price utnämnts
till en av de mest intressanta nya artisterna att hålla både öron och ögon på.
Personligen tycker jag att det finns tydliga kopplingar mellan Jaime och Lydia Loveless.
Båda sitter inne med dynamiska röster och ett klassiskt elegant och oantastligt sätt att skriva låtar
på där man med stil och vördnad både vårdar genrens själ och elegant smaksätter med andra stilar.
Ungefär som om Linda Ronstadt och Roling Stones skulle ha gjort en platta tillsammans är också
ett droppat omdöme om Jaime som sitter perfekt.
från Punch Brothers och nära vännen och trummisen Freddy Bokkenhauser, numera medlem
i Ryan Adams turnéband, så har hon klassig backning på debuten.
Duetten med Sam Outlaw,"Your Loving Saves Me", och ess som "Wishing Well", "Stone Hotel"
"Misery And Gin" och "Giving Back The Best Of Me" skapar en stark längtan efter en dubbel så
stor efterföljare till "F.B." inom kort.
/Björn
Omfamnande Kolbacken
Kolbacken.
Fem år efter den fina och hyllade självbetitlade debuten är det dags för ännu ett album med
innerlig popmusik att ta till sitt varmt bultande musikhjärta.
"Rosa Himmel över Norrland" (Massproduktion/PGM) är Staffan Ljunggren, trummor, Zarah
Andersson-Knut, keyboards, sång, Fredrik Hast, bas, och Mikael Andersson-Knut, gitarr, sång,
granna fortsättning på den tidlöst felande länken mellan postpunk och indiepop.
länge dokumenterat på totalt nio album med The Confusions från debuten "Being Young" 1995.
"Rosa Himmel..." är både en fortsättning och avstickare på den norrländska kulturgärningen.
mognare, lite mer eftertänksamt. Drömskt men ändå fast förankrat i en norrländsk kuststad. På
nya plattan har hela bandet deltagit i låtskrivandet och den känns ändå mer sammanhållen än
debuten", står det att läsa på releasebladet.
Nio omfamnande och reflektiva rock och poplåtar om livet som pågår.
/Björn
Stor musikalisk konst av Justin
"Kids In The Street" (New West/Border) är album nummer sju från klart geniala roots, americana
och singer/songwriter trubaduren Justin Townes Earle.
Inför inspelningen av albumet tog Justin beslutet att för första gången i sin tio år långa karriär jobba
med en producent.
Tillsammans med Mike Mogis, som jobbat med bland andra First Aid Kit, M. Ward, Connor Oberst,
drog Earle till Omaha, Nebraska.
Där handplockades en skara musiker med syftet att skapa ett nytt sound som skulle passa perfekt in
på Justin´s bakgrund, både musikaliskt och personligt.
Tillsammans med Justin's trogna gitarrist Paul Niehaus har den nya konstellationen lyckats perfekt
med den strategin och "K.I.T.S." är tveklöst ett av Justin Townes Earle's starkaste album med 13 spår
utan några som helst svackor.
Kanske är det till och med nummer ett i diskografin efter ett antal upprepningar.
Hans sinnrika, jordnära, personliga och varma gung styr i "Champagne Corolla", "Maybe A Moment",
"15-25", "Short Hair Woman" och "Trouble Is" medan den ogenerade eftertänksamheten greppar tag
i "Kids In The Street", "What's She Crying For", "What's Goin' Wrong", "Same Old Stagolee", "If I Was
The Devil" och "There Goes A Fool".
Stor musikalisk konst.
/Björn
Americana från huvudstaden
Harper's Weekly var namnet på en veckoutgåva från utgivarna av Harper´s Magazine som gavs ut
för första gången 1857.
Men 160 år senare är det också ett sex man starkt band från Stockholm bestående av Gustav
Johansson, sång, gitarr, Erik Törner, bas, kör, Torbjörn Erlands, banjo, kör, Joel Kant, trummor,
percussion, och Tobias Sundström, sologitarr som imponerar rejält med sitt tio låtar starka debutalbum
"MorningComes" (Rootsy/WMS).
Av den instrumentala sättning att döma så är det ingen vild gissning att utan att ha hört gruppen
tro att det handlar om en ljudbild som kan sorteras in i den breda Americana fåran med avstickare till folk, bluegrass och country.
Gruppen bildades 2013 och med frontmannen och låtskivaren Gustav Johansson är man idag en
fullfjädrad musikalisk njutning på ovanstående genres.
Men det finns även en elegant tidlös popfeeling som ger Gustav´s starka låtmaterial en extra krydda.
Som helhet är Harper´s Weekly en samling utsökta och samspelta musiker i perfekt fusion med
Johansson's grandiosa sångröst som ledstjärna.
Upptäck!
/Björn
Romano gör det igen
Den Ontario baserade kanadensaren Daniel Romano är i allra högsta grad aktuell och
intressant med sitt nya album "Modern Pressure" (New West/Border).
Inspelad i en stuga, förutom stråk och blåspålägg som är gjorda i Toronto, belägen i Värmländska
Finnsnäs under augusti 2016 i samband med en Sverigeturné visar multiinstrumentalisten Romano
ytterligare en läcker profil av sitt ombytliga sound.
Genombrottet kom med "Come Cry With Me" 2013 där han har allt som krävs av en trovärdig och
högklassig country artist.
"M.P." är pop, rock, indie med influenser och stickspår till 60-tal fram till nutid. Tio strålande låtar
som alla är färgade av Romano's starka musikaliska personlighet och med klass sätter fingret på hans
extraordinära kapacitet som artist och sångare.
En lågoddsare som en av mina aspiranterna på 2017 års bästa.
/Björn
75 år ung
När den nu 75-årige soulikonen lossat sitt blott andra (!!??) soloalbum "Don't Give Up On Love" (Fat
Possum/Border) under en livslång karriärså kan man inte låta bli att undra varför så lite.
Han började som låtskrivare på soul och rockabilly etiketten Hi-Records som startade 1957
1974 gifte sig Bryant med Peebles och paret skrev bland andra monsterklassikern "I Can't Stand
som tar klockrent avstamp i äkta soul och under resans gång smakfullt färgas med slingor av blues,
gospel och rock för att som helhet smälta ihop till det perfekta soundet.
Colter Wall chockar
Colter Wall är en 21-årig låtskrivare från Saskatchewan, Kanada.
Men om ni blundar när ni lyssnar på videon till "Kate McCannon" ovan så hör ni en ärrad outlaw med
en baritone röst som låter som den okända brodern till en åldrande Johnny Cash.
På självbetitlade debutalbumet "C.W" (Young Mary´s/Border) färgar han de tio egna kompositionerna
,och covern på Townes Van Zandt's "Snake Mountain Blues", med influenser från nämnda Van Zandt,
Hank Williams, Robert Johnson, Bob Dylan, Johnny Cash, The Band och vilka du vill av de övriga som
haft stor betydelse för magin och formandet av rootsmusikens hjärta.
Men man hör och känner även släktskapet med moderna Americana band och artister från Colters egen generation.
"Colter Wall is bar-one the best young singer-songwriter I've seen in twenty years", har Steve Earle sagt.
Helt klart är också att han efter sina liveframträdande lämnat publiken klart chockade med sin "mogna"
röst, starka personlighet och tidlöst grandiost låtskrivande.
Albumet släpps på fredag.
/Björn
Down Harrison knockar igen
"Possessed" (Rootsy Music).
Och det är bara att hissa vit flagg om man inte kan motstå en traktering på finaste sortens råvaror
mandolin och Mats Schubert, orgel & piano - som på absolut bästa sätt vet hur man ska behandla,
Bobbo är på riktigt
att han är ett starkt och aktat namn på den amerikanska och internationella Americana scenen.
På soloalbumet "Motel Americana" (Songs & Whispers/Hemifrån) blir det ännu mer uppenbart när
man möter multinstrumentalisten och låtskrivaren Byrnes som på ett hudnära och smakfullt sätt
tillreder musik på de finaste råvarorna i americanans receptbok.
Fallen Stars trummisen Brandon Allen och några till så sköter Bobbo sången, gitarrer, mandolin, pedal
steel och en B3 på dussinet låtar.
Paul Kelly´s "To Her Door", och Jagger & Richards "No Expectations" blandas stilrent med sju pennade
låtar med äkta hälften Tracy och ytterligare två med andra vänner.
att det här är äkta och jordnära hantverk format av ett stort och varmt hjärta.
bli ett album med grovt rockig altcountry av finaste sorten.
/Björn
