Lynn & Lynne framkallar gåshud

 
Ytterst smakfullt och elegant balanserat.
The LYNNeS "Heartbreak Song For The Radio" (The LYNNeS/Hemifrån) handlar om ett perfekt musikalisk
samarbete där alla pusselbitarna faller på plats på ett helt betvingande sätt. 
De båda kanadensiska hjärtekrossarpoeterna Lynn Miles och Lynne Hansson har samarbetat och turnerat
en hel del under de senaste tio åren, men aldrig slagit sina påsar ihop förrän nu.
 
Miles är en av Kanadas mest aktade och etablerade låtskrivare och singer/songwriters med 14 album, fyra
gånger vinnare av Canadian Folk Music Awards, English Songwriter Of The Year 2011 och ett Juno pris för
Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
Hansson har lirat "porch music with a little red dirt" i tio år, släppt sex album och ärats med Juno 
för bästa Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
 
Tillsammans blandar de ner sina odiskutabla färdigheter i en ljudtapet som som både svänger, klöser och
smeker och där fokuset hela tiden finns på låtar med hög kvalité med rootspopamericanacountry
känsla.
Och inte blir det direkt sämre av att deras vokala harmonier framkallar gåshud.
/Björn 
 

Bowen vill bli som Clark

 

Waco, Texas, baserade Wade Bowen nya album "Solid Ground" (Thirty Tiger/Border) är album
nummer elva i diskografin och summerar på något sätt hans 20 år som framgångsrik artist i USA.
Men när livet rullat in på  fjärde deceniet så finns fokuset mer på det musikaliska arvet som han en
gång ska lämna efter sig.
 “Jag  började fundera på hur länge till jag skulle kunna fortsätta med det här och få folk att vara 
intresserade av det gör. Men jag hoppas att jag kan vara som Guy Clark som 72-åring och även då
vara kapabel att göra låtar som folk uppskattar. Så jag tog gott om tid och vägde in alla
sorts aspekter när jag skrev låtarna till det här albumet, säger Bowen.

Solid Ground har en motorvägsbred ljudbild genomsyrad av country, blues, rock och americana där
förebilder som Guy Clark, George Strait, Stevie Ray Vaughan, ZZ Top, Robert Earl Keen,Springsteen,
Tom Petty och John Mellencamp på ett lagomt sätt färgar Bowens fina musikaliska ådra.
S.G. släpps 9:e februari.
/Björn 

 

 

 


Oates odiskutabel mainman

 
 Faktiskt inte ett dugg konstig att det låter som det gör om 69-årige John Oates soloalbum
"Arkansas" (Thirty Tiger/ Border) som är tillgänglig från och med idag. 
Oates har fortfarande kvar den magnifikt varma sångrösten som man hörde i en räcka med hits under
70-talet tillsamman med Darryl Hall i duon Hall & Oates.
Det var faktiskt Oates som var leadsångaren i klassiker som "Sara Smile" och "Maneater" för att nu
nämna några av deras största örhängen.
 
Upprinnelsen till "Arkansas" var Oates respekt och stora beundran för Mississippi John Hurt och
det 
hela var från början tänkt som en hyllning till den amerikanska countrybluessångaren och gitarristen.
Men med ett kanonband i ryggen under ledning av legenden Sam Bush och ett gäng andra musikeress
från americana och countryskrået så växte inspelningarna i Nashville till en utsökt blandning av
bluegrass och deltablues färgad med både americana och country.
Med John Oates hela tiden som odiskutabel mainman i förarsätet.
/Björn 
 

Burch bjuder på oemotståndliga popkarameller

 
Anna Burch var en av medlemmar i bortglömda och trist ignorerade Frontier Ruckus och har även
gjort musik i eget namn.
Men med "Quit The Curse" (Heavenly/Border) känns det som solklart att hon har hittat rätt med
sin 
fina och varmt pulserande popådra.
Grandios melodiös mjuk nutida indiepop i Courtney Barnett's ljudspår.
Men också den tidlösa varianten som får en att osökt tänka Juliana Hatfield, Bangles, The Go-Go´s,
Aimee Mann & Pretenders.  
/Björn
 

RSS 2.0