Popgeni

 

Dan Baird är en tvättäkta hjälte i rock'n'rollens tjänst.
Han var tveklöst den som rockade bäst och läckrast i excellenta Geogia Sattellites som han frontade
från 1980 till 1990 då han lämnade bandet för en solokarriär.

Sedan dess har han hunnit med massor och hans discografi är brokig och klassig i band som
The Yayhoos, The Bluefields, The Western Sizzlers och som soloartist med klassisk rock'n'roll,
outlaw country, cowpunk, punk och altcountry på menyn. 

Det senaste tio åren har handlat om läckra Dan Baird & Homemade Sin som med sin boogierock,

till viss del färgad av unga Rolling Stones, The Band och The Heartbreakers, är en sann gåva i en sönderproducerad och utslätad musikalisk verklighet.

Rykande färska albumet "Get Loud" (Jerkin'/Border) är gjord på tidigare nödvändiga råvaror och
faller du pladask för ovanstående liveversion av Baird-klassikern "Keep Your Hands To Yourself" så finns 
en skatt att upptäcka i den spänstige 62-årige rockerns granna och välmatade discografi.

Tillsammans med ex. Georgia Satellite polaren Mauro Magellan, trummor, Warner E Hodges (Jason &
The Scorchers) gitarr samt blågula basisten Micke Nilsson (Bonafide) så har Dan skapat en hälsosam

och nödvändig luftrenare. 

/Björn

 

 

 

Los Lobos är inne på sitt 42 år som leverantörer av rock'n'roll, Tex Mex, country, americana folk,
R&B, blues och soul och de gör det fortfarande med samma glädje, passion och odiskutabla klass.

För några dagar sedan släpptes "Gates Of Gold" (Proper/Border) och herrar David Hildago, Louie

Perez, Cesar Rosas, Conrad Lozano och Steve Berlin regerar vidare med musikalisk totalbredd.

"G.O.G" innehåller 11 nya låtar som är omöjliga att undvara om man har ett kärleksfullt förhållande
till deras ruggigt läckra backkatalog.

/Björn  

 

 

Att skriva låtar som attraherar och engagerar är ett hantverk. 

Ärrade herrarna David Massey och Rob McHale bär sin hatt respektive keps med den äran.

sig hela vägen till Irland
North Carolina baserad Rob har uppmärksammats både i American Songwriter Magazine och  Billboard

 

 

Sju år sedan senaste soloplattan från den australiensiska låtsnickarmagikern.
"The Evangelist" (2008) kom bara ett år efter Grant McLennan´s oerhört tragiska och hastiga bortgång.
Den var naturligtvis också starkt präglad av den totala chock som det innebar för Robert att mista sin
musikaliska tvillingsjäl i aussielegenderna The Go-Betweens.

På "Songs To Play" (Tapete Records/Border) har Robert Forster gått vidare i livet och det handlar om tio väsenskilda och personligt formade låtar som alla genomsyras av hans alldeles egna svårkopierade känsla.
Inspelade i bergen 30 minuters bilfärd från hemmet i Brisbane i en analog studio tillsammans med ett gäng
unga, hungriga och begåvade musiker som multiinstrumentalisterna Scott Bromley och Luke McDonald från
The John Steele Singers, trummisen Matt Piele, från hans turnéband, samt violinisten och sångerskan
Karin Baumler.

Men även om det är en lite annorlunda och "ny" Robert Forster man möter så genomsyras låtarna klart och
tydligt av arvet från The Go-Betweens, och det är en gigantisk kvalitetsgaranti.

"Jag hade tänkt mig att gapet mellan mitt förra album och den här skulle blir runt fem år. Jag ville att tiden
skulle gå så att det blev ett riktigt avslut och att det som hände sen blev en omstart på något nytt", säger Forster.

Och visst är det värt väntan.
/Björn

... men det handlar inte om lädret och 1X2.
Utan om ny läcker, spännande, ibland oupptäckt och cool musik som gör skillnad 
och ruskar om i sina respektive genres.

 

 

Den grammyhyllad och extra ordinära sångerskan och låtskriverskan släpper för första gången
ett album på egen label.

Patty Griffin "Servant Of Love" (PGM/Border) är fylld med innerlig americana smaksatt med de
mest finaste frukterna från rootsträdet.

Essential!

 

 

Mainmannen i hyllade amerikanska muskelrockarna The Hold Steady på soloutflykt.

Att "Faith In The Future" (Partisan/Border) doftar kraftigt av Springsteen a' la sena 70-talet är

ingen börda för Finn, snarare tvärtom.

Precis som med bandet så klarar Craig den balansgången på ett excellent sätt och det handlar

mycket mer om fina influenser än plagiat.

 

 

Shemekia Copeland "Outskirts Of Love" (Alligator Records/Border) är hennes återkomst till
bolaget som är känt som en genuin roots och bluesetikett.

Gästlistan är diger med Billy Gibbons (ZZ Top), Robert Randolph, Will Kimbrough och Alvin Youngblood
Hart som tillsammans med Shemekia och andra musiker som botaniserar växelvis mellan lånat material

och original på ett i vanlig ordning oantastligt sätt.
/Björn

 

 

Ytterligare ett bevis på att countryn, americanan och bluegrassen har blivit gränslös under de senaste
deceniet.

Det är inte bara i det stora landet i väster som grupper och soloartister jobbar med de ursprungliga
musikaliska vibrationer från sydstaterna i USA och Appalacherna och sen korsar dem smakfullt med andra uttryck. Idag går det lika bra att vara baserade i Forsed strax utanför Kramfors. 
Det är fem man och en kvinna starka Crash 'n' Recovery ett alldeles förträffligt bevis på.

 

Debutplattan "Post The Storm" från 2012 skapade  ringar på vattnet och var ett klart bevis på bandets stora kärlek, passion och kunnande till genren.

Ifjol utsågs man till Europas bästa band i genren på British Country Music Awards, och även om jag

är helt övertygad om att det inte går att tävla i musik, så ligger det en hel del sanning bakom den utmärkelsen.

Sen dess har man vuxit ytterligare i takt med mer livespelningar, repande och hårt jobb med låtmaterialet,
ett faktum som är odiskutabelt här.

 

Sångerskan Linda Engström som skrivit samtliga 12 låtar, varav en tillsammans med gitarristen och dragspelaren

Robert Johansson, är en extraordinär upplevelse i skrået som utan problem pallar jämförelsen med många
av de finaste röster "over there".

Från det inledande titelspåret till avslutande "Undefeated" är "D.I.T.W." en ljuvlig resa med ursprunget i 

förarsätet och alla smakfulla moderna detaljer som perfekt utsmyckning och smaksättning.

Som jämte och Östersundsbo är jag stolt över att känna diton, multinistrumentalisten och bandmedlemmen 
Johan Arveli som sätter extra guldkant med sin banjo och pedal steel på låtmaterialet.

För att inte tala om hans produktion av albumet som är graciöst tidlös.

 

... men det handlar inte om lädret och 1X2.
Utan om ny läcker, spännande, ibland oupptäckt och cool musik som gör skillnad 
och ruskar om i sina respektive genres.

 

 

Puffade för inte så länge sedan för releasen av amerikanskan Samantha Crain's fjärde fullängdare
"Under Branch & Thorn & Tree" (Full Time Hobby/Border).

Men den innehåller så många underbara låtar att det tåls att upplysas ännu en gång när albumet har
en dryg vecka på nacken.

Här gör Crain en liveversion av "If IHad A Dollar" tillsammans med Kierston White and Camille Harp,
två som inte heller går av för hackor på egen hand.

 

 

 

Ska karln aldrig blir vuxen och skaffa sig ett riktigt jobb?
När John "Johnny Rotten" Lydon tillsammans med sitt PIL släpper uppföljaren till 2012:an "This
Is PiL" så är de det fortsatt högt i tak, brett och spännande

59-årige Lydon är ett perfekt exempel att plocka fram när man vill bevisa att ålder bara är en siffra. 

"What  The World Needs Now..." (PiL Official/Border) är inspelad i Steve Winwoods Wincraft Studio.

 

 

 

Som frontman i Liverpool gruppen Cubical är Dan Wilson en liten doldis, men mycket  uppskattad
sådan av de upplysta.
"All Love Is Blind" (Half Penny Records/Border) är titeln på solodebuten som borde öppna både
ögon och öron på de som uppskattar en starkt personlig blandning av folk, blues, country spetsat

med några nypor rock'n'roll.
Alternativefolk i Leonard Cohen, Johnny Cash och Nick Cave traditionen har fått engelska The 
Guardian att konstatera "Wilson makes Waits sound like Tiny Tin".

En fyndig överdrift menar jag.
Men självklart måste du låna Wilson dina öron om Cohen, Cash och Waits betyder något för ditt 
musikaliska välbefinnande.

 

 

Är du sugen på Electronic, Shoegaze, Indie rock med ett sound förankrat i 80-talet och starkt besläktat
med band som Cocteau Twins, Curve, My Bloody Valentine och The Sundays?

Då är fullängdare nummer tre, "Cranekiss" (Mexican Summer/Border), från New York baserade
Tamaryn ett uppenbart alternativ.

De som har koll på de båda föregångarna, "The Waves" (2010) och "Tender New Signs" (2012), säger

att hennes ljudpalett har exploderat nu och att det handlar om ett kärleksbrev till all musik som hon

och hennes bandmedlemmar någonsin älskat.

 

 

Punkrocken lever.
Och är i allra högsta grad en välgörande propplösare när den allt segare och sliskigare radiodimman
riskerar att ta död på all känslomässig kreativitet och nerv.

25 september släpper stockholmsbandet Knivderby sitt åttonde album på lika många år.
"Helvetesön" (Novoton/Border). 

 

David Cohen (aka David Blue), Dick Richard Farina, Bruce Murdoch och Patrick Sky

så var det inte många som hade koll på kategorin och vad en SS stod för.
Då kallades de mest för trubadurer, folk och protestsångare.

 

Men kategoriseringen fick ett rejält genombrott när Jackson Browne, Joni Mitchell, Carole King,
James Taylor m.fl. i slutet av 60 och början av 70-talet började leverera klassiska album.
Sen har det bara rullat på under decenierna.

Idag är intresset stort och fortsatt växande för stilarten och vad passar då bättre än att fira 50 års
låtskapande med en snygg vinkling på Elektra utgåvan.

 

"Hidden Treasures - Singer Songwriters From Home" (Hemifrån) är en ytterst stilfull hyllning till
65:an och uttrycket som sådant.

Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att upptäcka fyra excellenta amerikanska singer/songwriters som
trots lång tjänst är blanka ark för den så kallade "breda publiken" på våra breddgrader.

Bob Cheevers, Greg Copeland, Keith Miles och Barry Ollman dukar upp totalt 18 låtar ur sina egna arkiv. 
Backade av namn som Jackson Browne, Bob Glaub, Greg Leisz, Tim O'Brien, Garry W. Tallent, Spooner
Oldham, fyra av musikerna som var med på "The Singer Songwriter Project" och ett gäng ärrade
studiomusikerså blir det en högklassig uppvisning på en tidlös och varm musikalisk konstart som alltid
träffat rätt bara budbäraren är den rätta.

/Björn