Popgeni

 

”Euphoria, Delirium & Loneliness” (Songs & Whisper/Hemifrån) är fjärde studioalbumet
från den prisade 24-år gamla australiensaren, singer/songwritern och folkrockaren
Kaurna Cronin.
Precis som på sina tre tidigare plattor fortsätter Cronin med sitt eleganta och varma låtsnickrande
när han blandar folk, pop, rock och indie och levererar låtarna växelvis med både akustisk och
elektriskt yta.

Uppväxt i en familj som engagerade sig i de Austrailiensiska folkmusikfestivalerna mötte han,
inspirerades och influerades av levande legender som Bob Dylan, Paul Simon, Neil Young och 
australiensiska ikonen Paul Kelly.
De tio Cronin kompositionerna är en utsökt och varierad kollektion med fokus på känslor, ideér och
anekdoter som med kraft, känsla och elegans formats av Kaurna och och hans fina band.
2016 spelade Kaurna och trion på Live At Heart festivalen i Örebro.
Ta vara på tillfället att höra och se honom live när han inom kort återkommer till våra breddgrader
för att göra 11 spelningar från den 27 juli till 8 augusti.
Koppom, Nora, Skebobruk, Landsort, Skärhamn, Horndal, Hofors, Linköping, Varberg, Byxelkrok
och Örebro är platserna.
/Björn

 

 

 

 

15-åriga amerikanen Sammy Brue har skrivit låtar sedan han var tio och 14-år gammal satte han sitt
namn på ett skivkontrakt med alltid lika elegant fingertoppskänsliga skivbolaget New West Records.

 

Nästan steg i den här minst sagt intressanta singer/songwriter, folkrock, altcountry, americana karriären
är debutalbumet "I Am Nice" (New West/Border).

Producerat av Ben Tanner (Alabama Shakes) och John Paul White (ex. Civil Wars) och med ett dussin
strålande låtar från Sammy´s egen penna har resulterat i idel lovord.
Rolling Stone beskriver plattan som en "kollektion med förödande vackra låtar" och utser på stående
fot Sammy Brue till "americanans underbarn"

 

Steget från att lirat  på gatorna redan som tioåring till att bli inbjuden att spela med likasinnade som
Justin Townes Earle, Lucinda Williams, John Moreland och John Paul White samt att debutera med
ett personligt och superstarkt album som "I.A.N" skvallrar om en oerhört intressant fortsättning
på karriären.
/Björn

 

 

 

Efter två års turnerande i de genomgående hyllande svallvågorna efter det självbetitlade debutalbumet
har Birmingham/Nashville baserade Banditos dukat för nya superlativ. 
"Visionland" (Bloodshot/Border)  är inget annat än den optimala fortsättining på deras musikaliska
vision och säregenhet.
Visst kan man höra 70-tals vingslagen av ett kultband som The Band och garage-punk-rock kraften från
Stooges, Velvet Underground och fränder.

Men det är aldrig fel att låta sig påverkas av det förfluta om man samtidigt bär på en heder som inte
tillåter plankning rakt av. Det är därför som Banditos med gitarristen & sångaren Corey Parsons, Stephen
Pierce, banjo & sång och karismatiska sångerskan Mary Beth Richardson i spetsen ska sorteras in
som ett av de absolut bästa banden att blåsa liv i southerrock-blues-altcountry-soul-garage-punk
traditionen med sitt alldeles egna högkvalitativa sound.

Albumet är producerat av Popgenikompisen Isarel Nash och Ted Young och inspelat i Plum Creek Sound
Studios, Austin.
Precis som på debuten har sextetten i demokratisk ordning skapat en helhet som siktar på hjärtat
ännu en gång och träffar mitt i prick
/Björn

 

 

 

 

Solklart att amerikanska GospelbeacH musikaliskt hänvisar ursnyggt till ett visst årtal på 60-talet
med sitt andra album "Another Summer Of Love" (Alive/Border). 

Brent Rademaker, Neal Casal, Jason Soda och Johnny Niemanns har i sina respektive musikaliska

backspeglar lirat med Beachwood Sparks, Ryan Adams, The Tyde och Watson Twins.

Uppföljaren till debuten "Pacific Surf Line" från 2015 är en solskenshistoria mitt i prick för alla som
älskade och fortfarande älskar tidlöst läcker soft rock, vintage pop, country rock, och psychedelia
när den är på sitt finaste melodiska humör.
Men GospelbeacH varma musikaliska näringskanaler sträcker sig också in på 70-talet och de 10 spåren
har även smaksättning från band  som Cheap Trick, The Cars och America, de sistnämnda hade 
monsterhiten "A Horse With No Name", om det nu är någon som undrar.
En bedårande flirt med det förflutna och en dröm för obotliga popsnören.
/Björn

 

 

 

 

Mäktigt!

Jason Isbell´s fjärde album "Nashville Sound" (Southeastern/Border)  tillsammans med helt
excellenta bandet The 400 Unit är inget annat än ett nära 41 minuter segertåg och komplett höjdare
för det "nya" americanasoundet. 
 Men egentligen skulle innehållsdeklarationen kunna innehålla alla essenserna från rootsfåran uppdaterade
i ett ståtligt och personligt tidlöst sound.
Jason's baritone ligger längst fram i ljudbilden och styr de tio spåren på ett sätt som skapar gåshud.

Inspelad i legendariska RCA Studio A i Nashville med producenten Dave Cobb, som  även rattade föregångarna
"Something More Than Free" och Isbell´s genombrotts platta "Southeastern" från 2013. 

Texterna avhandlar politisk och kulturelal förmåner, "White Man's World", nostalgisk längtan, "The Last Of 
My Kind", kärlek och död, "If We Were Vampires", den förgiftande effekten av vardagens höga krav,  "Anxiety",
resterna efter brustna relationer "Chaos And Clothes" och att finna hoppet igen, "Something To Love".
I "Cumberland Gap" och "Hope The Highroad" ligger det nära till att känna vibbarna från Jason's förflutna
i Drive-By Truckers.
Ur min synvikel sett har jag svårt att tänka mig att det kan komma så många fler album med mer dynamik än

"T.N.S." under 2017.

/Björn 

 

 

 

 

 

 

46-åriga Ani DiFranco, ikonisk feminist, singer/songwriter, aktad gitarrist, indie skivbolagsägare och
en av frontpersoner inom D.I.Y. vågen på 80-talet är aktuell med nya albumet "Binary" (Righteous
Babe/Birder/Hemifrån).  
Om jag har räknat rätt så är det albumutgåva nummer 26 sedan den självbetitlade debuten 1990.
Engagemanget, kraften och den politiska medvetenheten är forfarande den starka röda tråden när
DiFranco i vanlig ordning backas av sin trogna duo med gäster som Ivan Neville, Maceo Parker,

Justin Vernon (Bon Iver) och David Bowie's basista Gail Ann Dorsey.
Kvalitetssäkrat!

/Björn