Klickar omedelbart

Mary Battiata & Little Pink "The Heart, Regardless" (NW14/Hemifrån) är ett imponerade starkt 
album i altcountry, Americana, honky tonk och twang-folk-popens fotspår som tyvärr trillat mellan 
de flesta stolarna på vår breddgrader.
När det släpptes i USA och Europa i slutet av 2017 började det omedelbart att klättra på  amerikanska 
roots och countrylistor och lyriska recensioner stapplades på hög.
Men det är sannerligen aldrig för sent att göra bekantskapen med Battiata och hennes fyra 
strålande medmusiker i bandet Little Pink då det mötet omedelbart klickar.

Mary Battiata är inte bara en ytterst själfull sångerska, hon har jämförts med Linda Thompson, Margo
Timmins och Rosanne Cash, utan dessutom en helt lysande låtskrivare.
13 av de 14 spåren på "The Heart..." är pennade av Mary som visar upp en förträfflig bredd, känsla
och klass på ovan nämnda stilarter.
Bandnamnet är förresten en hyllning till The Band och deras debutalbum "Music From Big Pink" från
1968.
Missa inte!
/Björn

 

 


Ingen dussinvara


"Bättre än Beatles", var det någon fantast som skrev inför släppet av de kanadensiska powerpop
ikonernas 12:e  album.
Vet inte det riktigt?
Men kanadensiska och Toronto baserade Sloan, skuggar absolut sina förebilder  när det gäller
den fantastiska konsten att bygga tidlös klassig popmusik på albumet som naturligtvis har titeln
"12" (Yep Roc/Border).
Att bandet är inne på sitt 27:e år med alla originalmedlemmarna intakta är inget annat än makalöst, 
inte minst för det hörbara faktumet att "gubbsen" fortfarande vårdar ett sound som klingar så fräscht,
innovativt och passionerat.
Plattan innehåller naturligtvis 12 låtar där de fyra medlemmarna har skrivit tre vardera.
/Björn
 
 

Kippar efter andan

 
Multibegåvade Simone Felice har nyligen lossat nya albumet "The Projector" (New York Pro/Border).
De tio urstarka låtarna får mig att ta den musikaliska tidsmaskinen tillbaka till Studioscenen, Storsjöteatern
den 15:e november 2012 då Felice tillsammans med sidekicken Matt Green bjöd på en oförglömlig
Popgenikonsert.
Det är något alldeles speciellt med den där sorgen i hans varmt vibrerande sångröst som rakt
igenom albumet med oantastlig känsla och styrka ramar in det musikaliska flowet.
I titelspåret, "The Fawn", "Your Hands", "Same On Any Corner" och "To Be You, To Be Me" är det
så övertygande att jag bitvis kippar efter andan.
/Björn
 

Laura & Josh

Jag får liknande känslor när jag lyssnar på Josh Rouse & Laura Viers.
Båda skapar musikaliskt en varm och melodiskt excellent ljudbild som liksom bara suger tag i en.
"Love In A Modern Age" (Yeproc/Border) har Rouse ställt den akustiska gitarren åt sidan och
valt att åter omfamna det polerade synthesizer soundet som präglade hans produktion under 80-talet.
Resultatet är nio behagligt och snyggt laidback elektroniskt baserade poplåtar som träffar rätt vid
första mötet.
"The Lookout" (Bella Union/Border) är Veirs tionde studioproduktion och ett avbrott i det
excellenta samarbetet med Neko Case och k.d. Lang.
Producerad av hennes äkta hälft Tucker Martine, som även jobbat med First Aid Kit & She & Him,
så handlar det om dussinet låtar med både storslagna och intima vinklingar på Americana, mörk indie pop
och intim elektronisk folk med stor förmågan att fästa på stört.
/Björn

 

 


Innerlig melodisk glöd med doldis Donovan

 
 
Högt respekterad och aktad i hemlandet Kanada för sin varma och innerliga mix av pop, softrock,
folk & country.  
På våra breddgrader är Donovan Woods en doldis trots en diskografi med fyra strålande album.
Det borde bli ändring på det med fullängdare nummer fem "Both Ways" (Meant Well/Border)
som bara är tio dagar bort.
På sina tidigare albumen kombinerar Woods en urstark melodisk känsla med textmässigt kraftfulla
berättelser där han gärna ser 
att man som lyssnare drar sin egna slusatser om budskapen han
vill förmedla.
De 12 spåren på "B.W." är inget undantag från den regeln oavsett om det bara är Donovan och en
akustisk gitarr i huvdrollen eller med ett fullt laddat band i ryggen.
/Björn    
 
 

Aldrig för sent att upptäcka Mary Chapin

 
 
Jag har under de senaste tre årtiondena ofta lyssnat på Mary Chapin Carpenter och alltid blivit
varm inombords av rösten, hennes stora melodiösa gåva och konsten att kunna skriva fantastiska låtar.
 
På sitt rykande färska album "Sometimes Just The Sky" (Thirty Tiger/Border) firar hon sin 30-åriga
karriär genom att göra nya versioner av flera av sina mest hyllade kompositioner.
Således en lysande möjlighet för novisen att upptäcka en stor skatt.Titelspåret är däremot en helt
ny Mary Chapin Carpenter darling.
Kolla också in den grandiosa million dollar kören på  "He Thinks He'll Keep Her"!
/Björn
 

Chockerande bra

 
Två llåtar från Sarah Shook & The Disarmers nya album "Years" (Bloodshot/Border) som släpps
nu på fredag.
På uppföljaren till fjolårets uppmärksammade debut "Sidelong" fortsätter Sarah och bandet med
sin attityd starkar outlaw country och countrypunk spetsad med twang, indie och Hank Williams
musikaliska profil som en självklar grund i ljudbilden.
Den 27:e maj gästar Sarah Shook & The Disarmers IF Popgeni och spelar live på Clarion Hotel Grand
i Östersund med lokala Jens Gustavsson som support.
En höjdarkväll väntar.
/Björn 
 

RSS 2.0