Å regnet det bara öser ner...

 For my openin' line I might try to indicate my state of mind
Or turn you on, or tell you that I'm laughin' just to keep from cryin'
 
Är oerhört svag för konceptalbum. Speciellt när de görs på ett snyggt sätt. Occasional Rain från 1972 är en sådan platta. Nu är just regn i plattan centrala del, utan snarare en låt som Terry Callier framför akustiskt som kallades "Go Head On". Låten löper som en röd tråd genom skivan och binder i hop låtarna till en helhelt. 
Terry Callier är en Chicagokille som under 1960-talet experimenterade med att bland jazz och folkmusik. Med soulmusiken som en bastant grund. 1968 fick han släppa albumet "the New Folk Sound of Terry Callier". 
Men det var 1972 som han fick skivkontrakt med Cadet som det började hända saker. 
Occasional Rain är en höstig platta. Melankolisk, men ändå ljus. Den startar starkt med de små jazzinfluenserna i "Ordinary Joe". Den mäktiga balladen "Golden Circle" med kör av Minnie Riperton och Kitty Haywood. "Trance On Sedwick Street" och "Do You Finally Need A Friend" är smått genialiska i all sin enkelhet och med magiska stråkar.
I "Sweet Edie-D" visar Terry Callier prov på sitt popsnille och titelspårets lätt psykadeliska drag. Med "Blues For Marcus" och "Lean On Me" hittar Callier tillbaka till bluesrötterna, men utan att rucka på ljudbilen runt hela plattan.
 Occasional Rain en slags soulvärldens svar på Pet Sounds. Där längtan och kärlek ständigt är huvudtema. 
Terry Callier fick sedan året efter göra den strålande "What Colour Is Love" och 1974 kom "I Just Can´t Help Myself". Trots att Terry Callier gjort tre brilljanta album, så sålde de inget vidare. Men fram mpt 1990-talet fick han återupprättning när brittiska DJs började blanda in hans musik i senaste housetrenden. Vilket ledde till att han 2002 fick göra den strålande "Speak Your Peace" där bland annat Paul Weller bidrog med sitt kunnande. Men det är en annan historia. 
 
 
 
 
Save it for a rainy day, hette en platta som skulle släppas av Jan & Dean 1967.
Det höll på att gå åt skogen. 
Jag skulle ändå vilja rekommendera den plattan. Den melankoliska stämningen som flyter genom plattan hade att göra med att Dean Torrance faktiskt sjöng in de flesta av låtarna helt själv. Jan Berry hade, sedan ett par månader, legat på sjukhus med stora hjärnskador. Efter ett gräl med sin exflickvän tog Jan Berry bilen och for med full fart längs Whitter Drive, i Los Angeles. Men strax innan nerfarten till Sunset Boulevard, ironiskt nog inte speciellt långt från "Dead Man´s Curve", for han med full kraft in i en parkerad lastbil. Dean Torrence la ner mycket tid på låtarna och varje låt vävdes ihop med ljudet av regn som smattrar. Till råga på allt så ville inte skivbolaget släppa platta. Mycket tack vare att singeln "Yellow Balloon" strax inna Dean Torrence skulle släppa den, släpptes med låtens kompositör Gary Zekley. Men Dean hade lagt ner så mycket tid och energi att han helt enkelt bealade plattan ur sin egna ficka. 
Därför blir också "Save It For A Rainy Day" knappt en parentes i rockhistorien. Men visst, som konceptalbum funkar den faktiskt fortfarande.
 
/Stefan

Vi vet var The Hives var i går natt...


Höstens röst...


Den 1 januari 2012 kommer Michael Kiwanuka's nya och tredje EP med bland annat "Home Again" och i mars 2012 kommer det av många så efterlängtade debutalbumet. Till dess får vi njuta denna magiska röst och dessa för hösten så passande melodier...

Mera Live från New York...SNL med Coldplay


Ni kanske missade något i går

Vi har inte riktigt koll på alla våra läsare. Så några av er kanske missade Foo Fighters spelning på Madison Square Garden i New York i går. För er visar vi just därför två smakprov från gårdagens spelning...

Och så ett extranummer tillsammans med Joan Jett...

I går var riktiga Halloween...

Så här firade de amerikanska kvällsshowerna Halloween i går. Extra kul med Rocky Horror Show-medley av den så hypade Amanda Palmer med vänner som Moby och Magnetic Fields. Megadeth är alltid rätt en Halloween-kväll. Och Conan välkomnades tillbaks till New York med en klassisk Thin Lizzy-cover.
Vi tackar våra vänner på The Audio Perv(se länk ute till höger)för klippen. Och vi ber om ursäkt för en del av reklaminslagen som vi inte rår på..
/cbj

Det är aldrig för sent...

Tidigare i år debuterade den makalöse sopulsångaren Charles Bradley, 62 år gammal, med hyllade albumet "No Time For Dreaming". Nu kommer nya låten "Heartaches & Pain" och albumet återutges med två covers tillagda, en av Neil Young och en av Nirvana. Bradley turnerar just nu i Europa. Men det verkar inte bli något besök i Sverige denna gång.

Det är ett spöke på Popgenikontoret...

Halloween skapar galenskap. Och lika galet var det väl för Torontos R Dean Taylor som 1967 släppte singeln "There´s A Ghost In My House" som inte blev någon större hit på något sätt. Det trots att den var skriven av Taylor tillsammans med Holland-Dozier-Holland. Sedan kom hela den hysteriska brittiska Northern Soul-vågen och 1974 gick singeln upp till Topp 3 på den brittiska hitlistan.
R Dean Taylor hade också en ännu större hit i början av 1970-talet med "Indiana Wants Me"...
Nå, Popgeni fortsätter spöktrenden med denna riktigt lysande låt...
/cbj

1987 gjorde The Fall en egen version som är något tamare än originalet. Men det är ändå The Falls mest framgångsrika singellåt någonsin...

A Graveyard Smash!!!!

I dessa Halloween-tider finns det egentligen bara en enda låt som gäller. Bobby "Boris" Picket & The Crypt Kickers "Monster Mash" står sig ännu. En helt suverän låt med en makalös text. "Monster Mash" blev nummer ett i USA den 20 oktober 1962. På Popgenikontoret kommer den att snurra hela Hallowenhelgen och Allhelgona-helgen. För övrigt ingick Leon Russel i The Crypt Kickers och Bobby var en skådis som ville ha något att göra...
/cbj


I was working in the lab late one night
When my eyes beheld an eerie sight
For my monster from his slab began to rise
And suddenly to my surprise

He did the mash
He did the monster mash
The monster mash
It was a graveyard smash
He did the mash
It caught on in a flash
He did the mash
He did the monster mash

From my laboratory in the castle east
To the master bedroom where the vampires feast
The ghouls all came from their humble abodes
To get a jolt from my electrodes

They did the mash
They did the monster mash
The monster mash
It was a graveyard smash
They did the mash
It caught on in a flash
They did the mash
They did the monster mash

The zombies were having fun
The party had just begun
The guests included Wolf Man
Dracula and his son

The scene was rockin', all were digging the sounds
Igor on chains, backed by his baying hounds
The coffin-bangers were about to arrive
With their vocal group, "The Crypt-Kicker Five"

They played the mash
They played the monster mash
The monster mash
It was a graveyard smash
They played the mash
It caught on in a flash
They played the mash
They played the monster mash

Out from his coffin, Drac's voice did ring
Seems he was troubled by just one thing
He opened the lid and shook his fist
And said, "Whatever happened to my Transylvania twist?"

It's now the mash
It's now the monster mash
The monster mash
And it's a graveyard smash
It's now the mash
It's caught on in a flash
It's now the mash
It's now the monster mash

Now everything's cool, Drac's a part of the band
And my monster mash is the hit of the land
For you, the living, this mash was meant too
When you get to my door, tell them Boris sent you

Then you can mash
Then you can monster mash
The monster mash
And do my graveyard smash
Then you can mash
You'll catch on in a flash
Then you can mash
Then you can monster mash

 


Vi laddar inför Halloween med GWAR från natten som var...


Varning för Stora stygga vargen....En freudiansk tolkning från Duck Sauce...

Vi säger det inte säkert. Men det här kan vara årets sjukaste video. Vi visar i samarbete med Rolling Stone Magazine.

Vem är monstret?(OBS! Detta är inte utlovad video från Pesons fest...)


British Lion...

Eugene McGuinness slog igenom med dunder och brak för tre-fyra år sedan. Nu är han på väg tillbaks. I början av 2012 kommer ett nytt album. Men i veckan kom den här sköna låten "Lion" och en ganska typiskt brittisk video därtill. Eugene vill inte själv förklara så mycket vad låten handlar om utan säger: "It's just meant to be the biggest 'fuck off' my soul could muster."

Bon Iver, Feist och Mastodon hos Jools Holland i veckan som var...


Kallt spel i paradiset...

Coldplays kommande album släpps nästa vecka. Tills dess släpps en ny låt per dag via Itunes. Albumet har getts den inte helt lättstavade eller helt lättuttalade titeln "Mylo Xyloto". Nå, här är i vart fall sprillans nya videon till "Paradise"...

Imelda Inside Out...

Precis när ni trodde det var över. Nej, Nej, Nej, Ni slipper inte undan. Vi vill bara påminna om Imelda May igen. I går natt var hon hos Jay Leno och vi skulle också le som han om hon kom in på Popgenikontoret.
Varsågoda - från natten till i går. Fråga oss inte för vilken gång i ordningen hon är på Popgeni - men många gånger är det. Bra va? Här är Imelda May och "Inside Out":

JEFF The Brotherhood

I går, efter sex album, gjorde JEFF The Brotherhood sin tevedebut i natt. Bröderna Orrall från Nashville är inte så där överdrivet kommersiella. Sönerna till välkände countryproducenten/låtskrivaren/artisten Robert Ellis Orrall öser på och det tar över två minuter innan de börjar sjunga.
Jake och Jamin kan sin psykedelia och låten kommer från senaste albumet "We Are The Champions" - låten heter "Diamond Way".

She loves you...

Popgenis allra bästa vänner från Tuam i Galway gjorde för ett par år sedan den här helt underbara låten som gick upp till andra plats på den irländska listan.
På hösten kan man behöva höra en låt som "She loves Me, She Loves Me Not" och tänka på den sommar som definitivt inte längre är. Och det är bara så att charmigare band än The Saw Doctors finns nog inte...
/cbj

Höstfeist

Leslie Feist kommer från Nova Scotia i Kanada. Hon kom fram som 15-årig sångerska i ett punkband med namnet Placebo(nej, inte det brittiska bandet) i början av 1990-talet. Sedan dessa har hon hunnit med mycket.
Feists femte album "Metals" släpptes i förra veckan. I går kväll besökte Feist Letterman och framförde "How Come You Never Go There".
/cbj

Musik för folk i Jämtlands skogar...



Att blanda rock och folkmusik försökte Tages redan 1967. Plattan "Studio" funkade relativt bra. Men är man svag för blandningen mellan folkmusik med rock, så finns det bara Hoven Droven.
Jag skrev en snäll recension i en (den bättre) av de lokala tidningarna. 
Dessutom hittade jag det här fina klippet på tuben.
Se den och tillåt dig att sätta dig på en stubbe ute i någon skog vid sidan av sjön (Per Gessle-style) och låt Jämtland i hela sin färgsprakande höstprakt drabba dig, medan du har "Rost" i öronen.

/stefan

RSS 2.0