Man blir lycklig
Minst sagt efterlängtad ny fullängdare med amerikanska Redd Kross, gruppen som beskrivits
som hälften Beatles och hälften Led Zeppelin.
Vi som som varit sålda på bröderna Jeff & Steven McDonald´s genialt melodiösa och helt oemotståndliga mix av punk, metal och pop sedan 1990 års "Third Eye" har fått vara tålmodiga
som hälften Beatles och hälften Led Zeppelin.
Vi som som varit sålda på bröderna Jeff & Steven McDonald´s genialt melodiösa och helt oemotståndliga mix av punk, metal och pop sedan 1990 års "Third Eye" har fått vara tålmodiga
då det dröjt alldele åt helsike för långt mellan släppen av olika anledningar.
Mellan 1997:an "Show World" och näst senaste släppet "Researching The Blues" dröjde det 15 år.
"Bara" sju då innan "Beyond The Door" (Merge/Polygram) där bröderna som 50 plussare är
lika galet vassa och varmt passionerade inför uppgiften som någonsin tidigare.
lika galet vassa och varmt passionerade inför uppgiften som någonsin tidigare.
De visar extra fingertoppsskänsla när man kryddar det egna helt strålande materialet med en grandiost kraftfullt tolkning av Sparks "When Do I Get To Sing "My Way".
Man blir lycklig!
/Björn
Tidlöst snygg powerpop comeback
Ganska exakt 40 år efter att amerikansk powerpop kvartetten The Rubinoos lossade Beserkley Records klassikern "Back To The Drawing Board!" så är originalkvartetten Jon Rubin, Tommy Dunbar, Donn Spindt och Al Chan tillbaka med nya albumet "From Home" (Yep Roc Records).
Kvalitetsmässigt är som om tiden stått still.
När gruppen bildades på sent 70-tal så hade ingen av bandmedlemmarna åldern inne för att få
köra bil.
köra bil.
Mellan 1977-1980 släppte de två album som klättrade på Billboard Hot 100, gjorde framträdanden i
American Bandstand & Old Grey Whistle Test, backade Jonathan Richman och turnerade med Elvis Costello bland mycket annat.
Under bandnamnet har gruppen turnerat i olika uppsättningar de senast årtiondena.
Men på "F.H." är det en alldeles speciell comeback för originalfyran.
Men på "F.H." är det en alldeles speciell comeback för originalfyran.
Stor del i att plattan blev till har klassiga Chuck Prophet som släpper sina album på Y.R. och som
passionerad fan när det begav sig såg och njöt av gruppen ett dussintal gånger som tonåring.
Tillsammans med Tommy Dunbar har Prophet skrivit ett flertal av de 11 låtarna, producerat albumet och bidragit med sin coola sångröst i ljudbilden.
Ett tidlös smakfullt powerpopverk i nutid helt enkelt.
/Björn
Litterär popsoul njutning
Mark Rogers är en ärrad amerikansk singer/songwriter uppxvuxen i Washington, DC, som på
tidigt 80-tal flyttade till Los Angeles för att lira countryrock i ett eget band på scener tillsammans
tidigt 80-tal flyttade till Los Angeles för att lira countryrock i ett eget band på scener tillsammans
med popband i den stadigt växande Paisley Underground scenen.
Av familjeskäl blev han dock tvungen att återvända till hemstaden och de följande 25 åren blev musiken mest en hobby för familjefadern Rogers.
2012 skrev han sin första nya låt på årtionden och 2018 släppte han EP'n "Qualifiers" som fick ett strålande mottagande bloggar och musikmagasin som No Depression & TheIndieSource.
Mitt i högsommaren 2019 lossade han fullängdaren "Laying It Down" (Mark Rogers Songs/Hemifrån)" som med sina 11 spår med stil och finess visar att känslan att fortfarande bygga glimrande litterära americana, pop och soullåtar är helt intakt.
/Björn
Måstekoll av Hawk Harris
Jason Isbell´s lillbrorsa?
Det är bara ett av de superpositiva omdömena som duggat tätt runt Jason Hawk Harris inför släppet av debutalbumet "Love And The Dark" (Bloodshot Records/Border) fredagen den 23/8.
Lyle Lovett, John Moreland, Judee Sill och en ung rebellisk Steve Earle figurerar också i förhandsnacket.
Paste Magazine konstaterar att det är en större skandal om inte Jason säljer ut The Ryman inom
de närmaste 12 månaderna med sin totalt globala country som även hämtar kraft, känsla och attityd ur punken.
Måstekoll säger jag!
/Björn
Ett av höstens givna lyckopiller
Amerikanska Seratones är tillbaks med ytterligare en oemotståndlig dos av lika delar glödande garagepunk, fullblodig rock & varm och stöddig Louisiana soul.
"Power" (New West/Border) är den oemotståndliga uppföljaren till 2016 års stiliga"Get Gone" och frontande gitarristen & sångerskan A.J. Hines är lika syvasst rätt som tidgare och perfekt uppbackade av sina fyra vita manliga kumpaner.
Den 23:e i denna månad är den tillgänglig både här & där.
/Björn
