Popgeni

5. Beyoncé "Beyoncé"

Ingen förhandsreklam. Pang. Så fanns den där. Beyoncés femte album. Och preci som när det gällde Madonna i slutet av 1980-talet, då behövs ingen reklam. Hennes videos blev det mest sedda under det första dygnet. Hennes platta den mest nerladdade på Itunes. Det säger rätt mycket om Beyoncés populäritet. Och i det här fallet har inte mobben fel. Precis som i fallet Madonna, så besitter en Beyoncé en popstjärnestatus som ingen kan tävla emot i dag. Att hon dessutom, efter den smått mediokra "4", gör en platta som starkare än "I Am... Sasha Fierce", är bara det beundransvärt.Snyggt jobbat.

 

 

4. Bastille "Bad Blood"

En som låter väldigt kommersiellt, men som inte lyckas slå sig in i den kommersiella radions trångsynta spellistor, är de brittiska rockarna i Bastille. Har skrivit om dem och deras singel "Pompeii" tidigare. Och deras förmåga att skapa ett pärlband av oemotståndliga popkreationer. Som den här låten, döpt efter Twin Peaks berämda mordoffer.

 

 

3. Paul McCartney "New"

När de här gamla hjältarna som huserade som unga på 1960-talet fortfarande envisas med att göra plattor, så är det ju en fördel om det låter bra.Och faktum är att flertalet lyckas över förväntan. Men McCartney tar steget längre. Han anlitar George Martins grabb som huvudproducent för att behålla Beatlestråden, men gör sedan utsvävningar med bland andra Mark Ronson, Paul Epworth (som jobbat med Cee Lo Green och Adele) och Ethan Jones (Kaiser Cheifs och Laura Marling). Och det låter vitalt och mer spännande än vad McCartney har gjort på 30 år. Döm aldrig, aldrig ut folk efter ålder. Nu väntar vi på samarbeten mellan Panda Bear och Lindsey Buckingham eller Daft Punk och Brian Wilson. The sky is the limit. Paul är redan där.

 

 

2. Neko Case "The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You"

Döm aldrig ut folk efter ålder, var det ja. Det är inte så konstingt egentligen att Neko Case kommer ut med en plattar som totalt knockar lyssnaren. Men oväntat. I alla fall för mig. Men här spänner Neko Case bågen ordentligt. Vi får gammal hederliga rockknockar som "Man", men vi får även skarpa berättelser i ballad form som "Nearly Midnight, Honolulu", men även maffiga popspår som "Bracing For Sunday" eller "Night Still Comes".

En stabil platta som jag inte lär tröttna på i första taget.

 

 

1. Arcade Fire "Reflektor"

Den platta som jag spelat mest under det här året, enligt min egen ipod. Och tänk att det skulle ta fyra album innan jag fattade storheten med det här indiebandet från Montreal, som blivit en av Saturday Night Lives favoriter.

Men just "Reflektor" drabbade mig nog lika hårt som när Spiritulized släppte "Ladies And Gentlemen We´re Floating In Space". För det här handlar om perfekt pop från början till slut. Med makalösa singlar som "Afterlife" och "Reflektor" och med magiska spår som "Joan Of Arc" och "Here Comes The Night Time" skapar man en alternativ värld. Med starka influenser från Sören Kirkegaard och den brasilianska filmen "Black Orpheus". Resultatet blev en platta med tyngd och mustighet. Och musik som räcker hela natten lång.

/Stefan