Gymnasiepop med Marrgitarrer.
En av de brittiska akter som spåddes bli sommarens next big thing, försvann i skymundan. Det känns lite orättvist, eftersom Evans The Deaths självbetitlade debutalbum är mycket bättre än den fått uppskattning för.
Men här i Sverige är house det stora just nu, tätt föjd av våra egna artister. Indiepop har, tyvärr, inte riktigt den status som den hade i slutet av 1990-talet. Vilket är synd.
För i grund och botten handlar det om starka melodier, Smithsgitarrer och smarta arrangemang. Men klara vinkningar mot pophistorien.
Evans The Death är inget undantag. Det är ett stabilt band, som får fortsätta att harva hemma i London något år till.
Men fortsätter de så här starkt, och fortsätter att få hjälp av The Vaccines producent Rory Atwell, så kan de nå riktigt långt framöver. Potential och talang finns så det räcker och blir över.
/Stefan
Kommentarer
Trackback
