Vinylkällaren 54
The Beasts Of Bourbon
“The Axemans Jazz” (Big Time) 1985
Debutalbumet från en australiensisk supergrupp.
Men både då och nu så är det nog bara en liten klick utanför aussieland som reagerar på gruppens personliga sammansättning.
Sångaren Tex Perkins (Australiens svar på Tom Waits) bildade gruppen 1983 och lånade in gitarristerna Spencer P. Jones (The Johnnys) och Kim Salmon (The Scientists), trummisen James Baker (Hoodoo Gurus och basisten Boris Sudjovic (The Scientists och senare Dubrovniks) till något som blev ett sidoprojekt fram till 1987 då både The Johnnys och The Scientists splittrades.
Nio av spåren spelades in rätt upp och ner på en enda kväll med en viss Tony Cohen i producentstolen till den klart acceptabla kostnaden av 100 dollar. Nummer tio “Good Times” är en liveinspelning.
Covern på amerikanske countrysångaren Leon Paynes “Psycho” blev en hit på den alternativa radion i hemlandet men som album betraktat blev “T.A.J” bara en succé på undergroundscenen med allt vad det nu innebär av avskärmad uppmärksamhet.
Absolut inget för petiga audiofiler. Men gillar du musikalisk närhet och kött och blod som liksom kliver ut högtalarna så är The Beasts Of Bourbon "The Axeman's Jazz" definitivt något för din Spotifylista.
Och där hittar du också “Sour Milk” (1989) och “Black Milk” (1990).
2011 års sista Hidden Treasure (för den som inte vet vad det handlar om så ska man gissa album, band eller artist genom att bara få skåda baksidan på vinylen till höger) är sex år äldre än “T.A.J” och från andra sidan av klotet.
För den som är insnöad på genren, och det finns ett antal i popgeniekretsar, så tror jag att det är en ganska enkel mellandagsnöt att knäcka.
/Björn
Kan man kalla "HT"-albumet för ett soloalbum? Man kan iaf säga att det innehåller en internationell "valutalåt". Go' fortsättning förresten. Keep up the good work 2012.
Son vanligt en snygg vinkling från dig.
Men alla andra suktar efter svaret.
Gott slut och vi tänker absolut missionera vidare på alla tänkbara sätt under 2012.
Ryktet gör gällande att gruppen (jodå) tog sitt namn efter Mick & John' s storsäljande skilsmässoplatta 1977. Någon?
Lite fel senast. Gruppens första album var en parafras på John & Mick's bandnamn. Enklare så?
Det är lite kul det där med Rumour och "Max". Ungefär lika kul hade ju Nick Lowe med sin "Bowi" och Bowies "Low". I dag går inte sånt där finlir hem på samma sätt...
Då är det väl dags att släppa svaret då: The Rumour med sitt andra album "Frogs Sprouts Clogs And Krauts", mitt Stiffex är från 1978. Och på tal om Lowe finns ju låten "Leaders" där som skrevs tillsammans med ena Rumourgitarristen Martin Belmont. Mera, mera, mera....
En bortglömd popbakelse som bara fick tre stjärnor av fem på Allmusic.com.
Sånt suger!
Men ett extremt fult omslag, måste du hålla med om. Sånt ger inga nya anhängare förutom oss redan Parkerfans. Gott Nytt År!
Ja, inte är det vackert.
Men som bekant ska man inte döma hunden efter håren.
Gott Nytt själv och till alla andra som tittar in på vår sida lite regelbundet.
