Oförstörda garagekungar

 The Fleshtones
"Wheel Of Talent" (Yep Roc/Border)
PPPP
Tiden går.
Men The Fleshtones består.
Egentligen borde det inte vara möjligt. Att efter snart fyra decenier fortsätta att vara en outtömlig källa till totalt oförstörd, okonstlad simpel och genial rock'n'roll glädje.
Om två år är det 40 år sedan gitarristen Keith Streng och sångaren och keyboardmannen Peter Zaremba kickade igång bandet.
Med Strengs fuzzade gitarr & bakgrundssång, Zarembas otyglade farfisa orgel och coola lead vocal, samt en ytterst svårpiskad rytmsektion i form av Bill Milhizer, trummor & bakgrundssång och Ken Fox, bas & bakgrundssång, är Fleshtones även 2014 svårslagna leverantörerna om man vill stilla suget efter surf, garage, rockabilly och stökig soulrock. 
"W.O.T" är album nummer 22 i diskografin sedan debuten med "Roman Gods" 1982 och man fortsätter i samma läckra ljudspår.
De fem inledande låtarna, "Available", "What You're Talkin About", "It Is As It Was", "Remember The Ramones" och "Roofarama" är som en ID-handling varför de dubbats till "Americas Garage Rock Band" och "The Kings Of Garage Rock".
Rappt, rytmiskt och helt rätt stuk.
På det efterföljande fyrtalet, "The Right Girl", "What I've Done Before", "How To Say Goodbye" och "For A Smile" möter vi ett grovsouligt band som med stil kryddar ljudbilden med grova stråkar.
Den avslutande kvartetten över dryga tio minuter ett tvärsnitt på varför The Fleshtones alltid varit ett så underbart personligt band.
Dokumentären “Pardon Us For Living But The Graveyard Is Full" som släpptes i samband med releasen av föregångaren "Brooklyn Soun Solution" från 2011 ska naturligtvis tas med en bokstavlig klackspark. 
För Fleshtones har aldrig behövt be om ursäkt för något i sin sagolikt underhållande karriär.
Och aldrig den här gången heller.
Liknande artister: The Cramps, Lyres, Hoodoo Gurus, The Fuzztones, The Nomads.
Björn Bostrand
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0