Världsklass
Landstrom
Land of nowhere
(Kullsta Records/Rootsy)
PPPPP
Efter sin hyllade debut ”In The Bright Daylight” återvänder multiinstrumentalisten Göran Lindström med sin livspartner Carina Landin med tio nya låtar. Göran och Carina har även denna gång gjort det mesta själv, Micke Ajax är än en gång anlitad som trummis och Gustaf Hyléns känsliga trumpet förgyller ett av spåren.
Som albumtiteln antyder, är det här en hyllning till det landskap vi lever i, vi norrlänningar. Den psalmvackra ”Open spaces” är en ode till vidunderliga skogar, med ett budskap som är diametralt motsatta till Uffe Lundells ”Öppna landskap”. Det är ett majestätiskt vackert stycke, fullt i klass med Lundells klassiker. Som norrlänning känner jag både stolthet och värme och blir oerhört berörd av Carinas lyrik:
I don´t believe in open spaces
I don´t believe in fields and seas
I know the names of 40 different trees
and that is true enough for me
”Welcome to the land of nowhere” griper redan inledningsvis tag i dig på samma sätt:
Welcome to the land of nowhere
follow the line of electricity…
…There are miles to be walked
where there is no one to be seen
Don´t let the silence kill you
The noice of wood is loud and clear
Det är en vansinnigt vacker musikresa i sin sköra enkelhet, som du bjuds in i. Som helhet är ”Land of nowhere” en mer finstämd upplevelse än debuten. Mer trygg, mer balanserad. Som en odyssé in i ett musikaliskt landskap á la ett soundtrack, och även om jämförelsen haltar en smula, är känslan densamma som om det hela skulle vara designat av typ Ry Cooder.
Den lugna ”Up the chimney” kunde ha platsat på Neil Youngs ”Harvest Moon”, ”Laws and faith” är en vaggvisegungande mjuk betraktelse, så underbart vacker liksom ”To my dearest”, en annan mjukt vaggande vals till komp av en pumporgel och en svag dist på Carinas röst och med ett Tom Waitskt genialt stick.
På ”Travellin´ in time” är ljudbilden i framför allt Görans gitarr och Micke Ajax trummor mer tufft vass. I den läckra valsen ”Words from far ago” kliver Göran fram med sin röst, låten har en skitsnygg refräng där Carina körar.
I avslutande ”Into the forest” sjunger Carina med Karen Carpenter-klar röst. Det är en ganska så perfekt avslutningslåt där Gustaf Hyléns känsliga trumpet kliver in och förstärker det vackra och varma vemodet.
Precis som på debuten är det här en samling sånger som genomgående håller mycket hög klass i alla beståndsdelar, utsökt balanserad i sin produktion och med en instrumental skicklighet som tangerar världsklass. Debuten var mer musikaliskt ”yvig”, något som denna gång har landat i en mer trygg helhet, och jag kan bara göra ”hatten av” och utan tvekan sätta ett maxbetyg. Det enda som jag skulle vilja ha mer av är ännu fler låtar, "mycket vill ha mer...", men en speltid som klockar in på närmare 40 minuter är helt okej.
Tänk att två av vårens allra bästa musiksläpp kommer från vårt Jämtland – det andra är förstås Ellen Sundbergs sagolika debut ”Black raven”.
Fantastiskt.
/Bengt Ola Mattsson