Behaglig svärta
Ossler
”Stas”
(Razzia)
PPPP
En av fjolårets mest minnesvärda spelningar var Thåströms framträdande på Yran. I sig var spelningen inte på något sätt sensationell, men för mig och många andra, som följt Pelle Osslers solokarriär efter tiden med Wilmer X, var det en mäktig upplevelse att njuta av Osslers sinnrika gitarrmystik i en maxad scenskrud.
Med Pelles tidigare utgåvor i minnet, förstår man hur stor vikt Jocke Thåström lägger på Pelles sätt att tänka musik när han ska klä sin lyrik i toner. Den nakna svärtan och det metalliska soundet går liksom under huden på lyssnaren och det är hart när omöjligt att inte beröras.
Lyckligtvis är det något som också genomsyrar låtmaterialet på ”Stas” som har sin röda tråd i relationsuppbrott, saknad och till viss del också ett betraktande av sin plats på jorden, här och nu. Det är stundtals magisk vackert, som i ”Fåglar faller”, som monotont svävar fram. I ”Grisarna och flugorna”, som tittar tillbaka i längtan till den stund då allt var rosaskimrande och lyckligt, sjunger Pelle med en innerlighet som får mig att tappa andan. Låten stegras i ett crescendo som andas av desperation, typ ”varför var det inte sant, det jag hade där och då”?
Den trolskt vackra och i sig mest ljusa låten på ”Stas” är ”Tiden lider”. Musikaliskt byggs en maffigt vass ljudbild upp och det är så satans naket och vackert.
”Men tiden lider,
jag kan se det varje dag,
ännu mer än jag nånsin gjort förut,
jag hör hur tiden lider
och jag har glömt vart jag ska,
flyter längre, längre, längre ut
liksom du”
Men allt är inte bara svärta och en längtansfull betraktelse av saknad. I ”Solen och ängeln”, som vilar på en mjukt, fin kuliss av körer, öppnar Pelle sin röst och liksom mässar ut texten som för att slå fast den i ditt sinne.
Det är en helt fantastisk låt.
Och Pelle Ossler fortsätter vara den där ensamvargen i din svenska musikfaunan, en lonesome ranger som förmår skapa musikaliska stämningar, omöjliga att värja sig från. Det är bara att tacka och ta emot, sjunka in i de trygga skuggorna, som aldrig någonsin känns hotfulla.
/TC
