Man bugar djupt
Bob Mould
"Silver Age" (Demon/Edsel/Border)
PPPPP
Jag är fast redan efter tio sekunder av öppningsspåret "Star Machine".
När han sen fortsätter med att limma ihop titelspåret och trean "The Descent" med sina maffiga riff och melodiös dynamit så öppnar han albumet med en helt oantastlig trippel grungerockpop.
"Briefest Moment" hakar på Mould-patentet som genomsyrar punklarmet i Hüsker Dü och framför allt hugget i powerrocktrion Sugar.
Nirvana och Pixies nämnde Hüsker Dü som stora influenser och Dave Grohl i Foo Fighters har aldrig stuckit under stol med att han "lånat" Moulds känsla för stenhårda popsånger med makalös sprängkraft
Det vore dumt om Grohl sagt något annat när alla kan jämföra Moulds backkatalog med Foo Fighters och själva höra blodsbanden hur klart som helst.
Och visst har "S.A." en otvivelaktigt starkt koppling till både Sugar och samarbete mellan Mould och Grohl på Foo Fighters album "Wasting Light" och hans gästspel på F.F. liveframträdande under den senaste världsturnén.
Som helhet är "S.A." 38 minuter frustande och vibrerande rock'n'roll där 52-åringen med rötterna i New York levererar som jag bara kunde drömma om.
" Tanken att göra ännu en aggressiv popplatta har funnits länge, inte minst med tanke på att 20 årsjubileumet av Sugars "Copper Blue" inträffade i år, har Mould sagt.
Jag bugar djupt inför faktumet att kom till skott och gjorde verklighet av de funderingarna.
En Bob Mould i absolut toppform i Koss portaPro lurarna och pseudoprogrammet X-factor på plattskärmen till vänster om mig.
Det är vid sådana tillfällen som klasskillnaden blir så där totalt överväldigande.
I alla fall i min musikaliska verklighet.
I morgon när jag är solo hemma på förmiddagen ska jag låta "S.A." skena ut genom högtalarna på den där volymen som den kräver.
Liknande artister: Sugar, Hüsker Dü, Foo Fighters, Buffalo Tom, Redd Kross.
Björn Bostrand
Kommentarer
Trackback
