Popgeni

Den 22 oktober 1966 släpptes singeln Good Vibrations, den kanske bästa singel som någonsin släppts och den felande länken mellan Pet Sounds och det stora Smile-projektet som Brian Wilson sjösattes hösten 1966. På Pet Sounds hade Wilson samarbetat med reklamaren Tony Asher men på Smile valde han stället att samarbeta med den excentriske mångsysslaren Van Dyke Parks. Ambitionerna var skyhöga - att beskriva de förenade staterna från väst till öst - på ett humoristiskt sätt.

Den ursprungliga planen var att släppa skivan redan i december 1966 vilket idag känns helt orimligt med tanke på att arbetet med inspelningarna påbörjades först två månader tidigare. Av de utdrag från inspelningssessionerna som släppts genom åren, både officiellt och på bootlegs, framgår dessutom tydligt hur Wilson trevar sig fram och hela tiden provar nya infall och angreppssätt. det är inte svårt att föreställa sig hur denna process dränerade honom mentalt.

Samtidigt som Wilson och Parks arbetade med Smile i studion var Beach Boys på Europa-turné, och förmedlade här sin litet glättiga bild av ett Amerika i ständigt solsken - kontrasterna kunde inte vara större.

Smile tilldelades faktiskt ett katalognummer av bolaget Capitol och sammanlagt 400 000 omslag trycktes upp. Den planerade utgivningen i december 1966 sköts fram litet - och sedan litet till. Det dröjde en bra bit in i 1967 innan Wilson meddelade att projektet lagts på is. Den ursprungliga förklaringen från Wilsons sida var att det inte blev så bra som han och Parks förutsatt och hoppats men en rimligare förklaring är nog att de vid detta laget var så mentalt utslitna med ett arbete som aldrig tog slut. Wilsons kondition påverkades dessutom knappast av hans nya bekantskap med LSD och andra sinnespåverkande droger.

Den hastigt inspelade Smiley Smile, som släpptes den 5 september 1967, fick tillgodose Capitols intressen av att hålla kommersen igång. Skivan, som är så lofi som Beach Boys någonsin blev, är en musikalisk parantes men ändå en tydlig markering mot Wilsons mer konstnärigt ambitiösa syn på musik. I den meningen är sagan om Smile också sagan om en man som tog sig vatten över huvudet och aldrig riktigt hittade tillbaka till sitt skapande igen.

Genom åren har vi fått kika in i Wilsons verkstad. En del musik har släppts på CD-utgåvan av Smiley Smile, annat har dykt upp på den monumentala Good Vibrations-boxen och på olika Beach Boys-skivor. När Wilson för några år sedan, ivrigt påhejad av Darian Sahanaja från Wondermints och Wilsons kompband, beslutade sig för att söka tygla den demon som Smile sedermera kommit att bli för honom, dels genom att framföra Smile live, dels genom att göra en nyinspelning av musiken, fick vi dock en ganska tydlig bild av hur skivan var tänkt att vara.

Och nu kommer Wilsons version av hur det egentligen var tänkt att bli – när det begav sig!

Till skillnad från den allmänna uppfattningen, finns det fortfarande rikligt med inspelningsmaterial från Smile. Mycket är helt färdiginspelat medan annat utgörs av segment och partier som skulle inarbetas i andra. Eftersom detta redigeringsarbete avstannade redan 1967 är det förstås svårt att helt föreställa sig hur det hade blivit – men 2011 års version är ändå god nog, även om Wilson synes ha haft en mer undanskymd roll i återskapandet av hans mästerverk från 1966/1967.

För mer läsning om Smile rekommenderas Domenic Priores monumentala bok Look! Listen! Vibrate! Smile! I ett av de senaste numren av Uncut finns också en hel del nytt och intressant att läsa om projektet, som utses till den främsta icke utgivna skivan.

Själv kommer jag nu genast att isolera mig tillsammans Wilson och hans musiker och djupdyka i det musikaliska hav av idéer som heter Smile. Jag har svårt att tro att skivan inte förmår att leverera just ett – leende.

Nedan finns en kort film med introduktion till Smile, som rimligen bör få alla popnördars munnar att vattnas. Jag instämmer helt med Priore - Look! Listen! Vibrate! Smile!

tp