Jag var 20 år, 20 år, Fyrisån, Rackarberget -80....
Jag sitter i Uppsala igen. Jag är här precis mitt emellan konserter med Ryan Adams och Marianne Faithfull. Men det är skönt. I Uppsala är jag så gärna tillbakablickande. I Uppsala har jag skrivit i minst fyra olika tidningar, jag har sänt radio i flera år, jag har varit på något hundratal konserter, jag har haft så roligt man kan begära och jag skulle kunna citera Expressens Björn Nilsson i att jag åtminstone i vissa stunder skulle kunna tänka mig att offra ett år av de år jag har kvar för bara en enda kväll tillbaka till då i Uppsala.
Jag kom till Uppsala i januari 1980. Jag flyttade från Uppsala i september 1985. De första månaderna i Uppsala for jag ofta till Stockholm till Music Palais och till Musikverket för spelningar med band som Reeperbahn, Alien Beat, The Pain och andra. I Uppsala gick jag på V-Dala och upplevde Ted Gärdestad, Kenta, Eva Dahlgren, Ulf Lundell och andra. Jag bodde i Studentstaden och det tog ett tag innan jag gick till Rackarbergspuben. Där blev det mest Dag Vag, Aston Reymers Rivaler, Calcutta Transfer, Blues Annika, Ola Magnell, Kjell Höglund och Roffe Wikström. Men även Cornelis, Magnus Lindberg och till och med Olle Adolphson.
Sedan var det alla Uppsala-band. N-Liners som sedan blev Eklund, Jameson, Eklund och till sist Webstrarna, Svart med Caiza Almén från Östersund, Stain, Rävjunk,Rune Strutz, Lars Garage och inte minst underbara Low Rain. Sedan alla gamlingar med Red Label, Good Morning Blues med flera. Och mina speciella garagefavoriter The Sleep och Watermelon Men dök så småningom upp. Dessutom var det Micke Wallin som jag läste Informationsteknik med och hans The Preachers.
Runt 81-82 började jag skriva rock i studenternas veckotidning Ergo. De ville ha någon som ville skriva om svensk rock och livescenen i Uppsala. Perfekt. Jag kom in gratis på allt. Och ibland var det tre kvällar i veckan på Rackis. Livet lekte och det gav kraft åt studierna.
För helt plötsligt hade Rackis också börjat locka liveband av annat slag. Bröderna Uffe och Björn hade bara rättigheter för folköl, men den var billig, och med deras chilenska piroger och massor av livemusik satte det fart på allt. På Rackis såg jag allt – och jag menar ALLT. Legender som Sir Douglas Quintet, Nico, Eric Burdon, Linus & The Losers, Wilko Johnsons Solid Senders, Richard Lloyd, Queen Ida,The Saints, Roy Buchanan, Peter Hammill, Vibrators, Richard Thompson och dåtidens allra viktigaste band som Green On Red, Barracudas, Blow Monkeys, franska Dogs, Jason & Scorchers, The Cheaters, The Triffids, The Lyres, Robert Cray, Katrina & The Waves och många fler. Samt första spelningar med svenska band som Lolita Pop, Gyllene Tider, Docent Död, Wilmer X, Dead Scouts med Per Persson, Lustans Lakejer och en hel del till.
Rackis var mitt allt, Jag bodde först nära och sista året väldigt nära. Och jag blev överlycklig när jag var tillbaka i Uppsala runt 15 år senare och när gick in på Uffes dåvarande arbetsplats Katalin så kände han igen mig på långt håll.
Annars var det givetvis också Musikforum, ännu mera V-Dala och den självklara samlingsplatsen på Musikörat – världens bästa skivbutik någonsin – i alla fall i Uppsala- i alla fall då i början av 1980-talet. Usch, den här texten blir för lång. Men nostalgin finns kvar. Och det blir aldrig som det var – men det var förbannat bra…
För allt i Uppsala, tack till hela korridoren på Studentstaden med Per & Helena i spetsen för alla festerna. Tack till Freddie som oftast var med. Tack till Micke Wallin, Imre Von Polgar(RIP), Erik Illés, Sören G Andersson, Peter Ericson på Musikörat, Peter R. Ericson, Nicke Rune, Peter på Skivboden, Lasse, Lasse, Lennart och Peter, Rosman. Till sist ett gigantiskt tack till Uffe & Björn på Rackis och alla på Ergo och även till Ulf G. och Björn G. på UNT som lät mig skriva.
/cbj
Här hittar ni länken till Rackis-nostalgi
Jag kom till Uppsala i januari 1980. Jag flyttade från Uppsala i september 1985. De första månaderna i Uppsala for jag ofta till Stockholm till Music Palais och till Musikverket för spelningar med band som Reeperbahn, Alien Beat, The Pain och andra. I Uppsala gick jag på V-Dala och upplevde Ted Gärdestad, Kenta, Eva Dahlgren, Ulf Lundell och andra. Jag bodde i Studentstaden och det tog ett tag innan jag gick till Rackarbergspuben. Där blev det mest Dag Vag, Aston Reymers Rivaler, Calcutta Transfer, Blues Annika, Ola Magnell, Kjell Höglund och Roffe Wikström. Men även Cornelis, Magnus Lindberg och till och med Olle Adolphson.
Sedan var det alla Uppsala-band. N-Liners som sedan blev Eklund, Jameson, Eklund och till sist Webstrarna, Svart med Caiza Almén från Östersund, Stain, Rävjunk,Rune Strutz, Lars Garage och inte minst underbara Low Rain. Sedan alla gamlingar med Red Label, Good Morning Blues med flera. Och mina speciella garagefavoriter The Sleep och Watermelon Men dök så småningom upp. Dessutom var det Micke Wallin som jag läste Informationsteknik med och hans The Preachers.
Runt 81-82 började jag skriva rock i studenternas veckotidning Ergo. De ville ha någon som ville skriva om svensk rock och livescenen i Uppsala. Perfekt. Jag kom in gratis på allt. Och ibland var det tre kvällar i veckan på Rackis. Livet lekte och det gav kraft åt studierna.
För helt plötsligt hade Rackis också börjat locka liveband av annat slag. Bröderna Uffe och Björn hade bara rättigheter för folköl, men den var billig, och med deras chilenska piroger och massor av livemusik satte det fart på allt. På Rackis såg jag allt – och jag menar ALLT. Legender som Sir Douglas Quintet, Nico, Eric Burdon, Linus & The Losers, Wilko Johnsons Solid Senders, Richard Lloyd, Queen Ida,The Saints, Roy Buchanan, Peter Hammill, Vibrators, Richard Thompson och dåtidens allra viktigaste band som Green On Red, Barracudas, Blow Monkeys, franska Dogs, Jason & Scorchers, The Cheaters, The Triffids, The Lyres, Robert Cray, Katrina & The Waves och många fler. Samt första spelningar med svenska band som Lolita Pop, Gyllene Tider, Docent Död, Wilmer X, Dead Scouts med Per Persson, Lustans Lakejer och en hel del till.
Rackis var mitt allt, Jag bodde först nära och sista året väldigt nära. Och jag blev överlycklig när jag var tillbaka i Uppsala runt 15 år senare och när gick in på Uffes dåvarande arbetsplats Katalin så kände han igen mig på långt håll.
Annars var det givetvis också Musikforum, ännu mera V-Dala och den självklara samlingsplatsen på Musikörat – världens bästa skivbutik någonsin – i alla fall i Uppsala- i alla fall då i början av 1980-talet. Usch, den här texten blir för lång. Men nostalgin finns kvar. Och det blir aldrig som det var – men det var förbannat bra…
För allt i Uppsala, tack till hela korridoren på Studentstaden med Per & Helena i spetsen för alla festerna. Tack till Freddie som oftast var med. Tack till Micke Wallin, Imre Von Polgar(RIP), Erik Illés, Sören G Andersson, Peter Ericson på Musikörat, Peter R. Ericson, Nicke Rune, Peter på Skivboden, Lasse, Lasse, Lennart och Peter, Rosman. Till sist ett gigantiskt tack till Uffe & Björn på Rackis och alla på Ergo och även till Ulf G. och Björn G. på UNT som lät mig skriva.
/cbj
Här hittar ni länken till Rackis-nostalgi
Kommentarer
Trackback
