Sorti med stil
En gång i tiden var Japan ett av de mest bespottade banden på planeten. De sminkade upp sig och laddade sina polaroidkameror med gamla Roxy Music-poser men fortsatte, trots all smälek, enträget framåt för att slutligen vinna en plats i bl a mitt hjärta.
Deras femte fulländare från 1981, Tin Drum, vann mig slutligen över till den nyromantiska sidan (åtminstone för ett kort ögonblick). Den första singeln The Art of Parties är alldeles utmärkt, liksom de senare singelsläppen Cantonese Boy och Ghosts. Min absoluta favorit är dock den andra singeln från skivan, Visions of China, med bitterljuv sång och en struttande basgång som för evigt etsat sig fast i mitt huvud.
Framöver får vi dock endast lyssna till den på skiva eftersom den egensinnige basisten Mick Karn ledsamt nog lämnade oss och jordelivet förra veckan, efter ett halvårs kamp mot sin cancer. Här nedan är kanske hans främsta stund - i just Visions of China.
Deras femte fulländare från 1981, Tin Drum, vann mig slutligen över till den nyromantiska sidan (åtminstone för ett kort ögonblick). Den första singeln The Art of Parties är alldeles utmärkt, liksom de senare singelsläppen Cantonese Boy och Ghosts. Min absoluta favorit är dock den andra singeln från skivan, Visions of China, med bitterljuv sång och en struttande basgång som för evigt etsat sig fast i mitt huvud.
Framöver får vi dock endast lyssna till den på skiva eftersom den egensinnige basisten Mick Karn ledsamt nog lämnade oss och jordelivet förra veckan, efter ett halvårs kamp mot sin cancer. Här nedan är kanske hans främsta stund - i just Visions of China.
tp
Kommentarer
Trackback
