Popgeni

Det var ett bra tag sedan sist, närmare bestämt nyårsdagen i början av detta år som vi hade en lektion i Aussieskolan.
Med andra ord hög tid att skaka liv i den viktiga skatten.
Och det gör jag med Bruce Springsteen lookaliken Joe Camilleri som emellanåt också var en klar soundalike till "The Boss".
Man kan inte låta bli att undra vem som influerats av vem för Camilleri startade sin karriär redan på 60-talet och spelade i diverse band under en tioårsperiod.
Förmodligen är uppväxta med samma musikaliska modersmjölk.

Det var först 1975 som Camilleri började få rejäl nationell cred när han kickade igång Jo Jo Zep And The Falcons.
Ett band som med sina fem album av pub och snygg aussierock blev en av de mest populära grupperna i hemlandet. 1983 var The Falcons saga all och Camilleri startade åtta personer starka The Black Sorrows.

Fem album blev det under de första tio åren och debutalbumet "Hold On To Me" från 1988 sålde 250.000 exemplar under året som det parkerade på den australienska försäljningslistan.
Ryktet om T.B.S. förträfflighet nådde även andra delar av vårt klot och 150.000 amerikaner och européer köpte också plattan.
T.B.S. blandade egna kompositioner med lån från Van Morrison, John Lee Hooker och Ray Peterson och skapade ett skönt laidback sound som både smekte och svängde och tog sats från rock och rootsfåran med sitt helt tidlösa uttryck.
Ett strålande band som i sjungande systrarna Vika och Linda Bull helt klart hade en extra växel.

Joe Camilleri samlar tydligen fortfarande ihop sina Black Sorrows ibland och gör livespelningar.
Då får man garanterat höra Hold On To Me", "Harley And Rose" "Chained To The Wheel", och "Snake Skin Shoes" som var deras fyra största hit i hemlandet på sent 80 och tidigt 90-tal.
Men det är låtar, som liksom resten av T.B.S. katalog, känns lika nödvändig och angelägen i nuet.
/Björn