Vinylkällaren 3
Caravan
"For Girls Who Grow Plump In The Night" (Deram) 1973
Jag var aldrig någon stor fantast av prog, jazz och artrockbanden som började ploppa upp i slutet på 60-talet och sen bara vara växte i antal under det det kommande decenniet.
Men visst åkte jag ändå dit på några som djupt insyltade i det generella flummandet aldrig tvekade att använda sig av de rätta melodierna.
Caravan, som bildades i Canterbury, Kent, England 1968, blev synonymt med den så kallade Canterbury rocken var ett av de banden.
I mitt vinylförråd finns deras första nio album, från 1968 till 1977. Att jag stoppade vid det senare årtalet kanske man ska skylla new wave för, eller snarare kanske det var så att behovet av stilarten helt enkelt var mätta?.
Hur som helst så plockar jag fortfarande fram Caravan plattorna med ojämna tidsintervaller och upptäcker varje gång att de åldrats med värdighet.
”For Girls Who Grow Plump In The Night”, (vilken härlig albumtitel förresten) är nummer fem i den niohövdade skaran och helt klart en av de bästa.
När vinylen regerade så var det ytterst sällan som man ”zappade” (på den tiden vill säga, bemödade sig med att ta sig till skivspelaren för att lyfta pickupen) förbi en instrumental rejält pretantiös orkestrerad tiominutare som ”L´Auberge Du Sanglier/A Hunting We Shall Go”.
Men idag går hela stycket ner utan problem. How come?
Pye Hastings, gitarr, sång, Dave Sinclair, orgel, piano, synthesizer, Peter Geoffrey Richardson, viola, Richard Coughlan, trummor, percussion, timpani och John G. Perry, bas, percussion skapade med sin speciella instrumentala sättning ett lite eget skönt skruvat sound, även om förgreningarna i släktträdet känns igen.
Men ”For Girls...” är ett album som 37 år efter sin release fortfarande känns behagligt mindblowing. Lyssna här för att själv avgöra Caravan "For Girls Who Grow Plump In The Night".
/Björn
