Popgeni

Efter en lysande Mini-LP 1980, en lika bra självbetitlad fullängdare från samma år och en nästan ännu bättre uppföljare året därpå, Tusen heta kyssar, hamnade Docent Död i ett slags limbo efter att gitarristen Zebo Hillborg s m s tagit sin Gibson SG ur kliniken.

Zebos gitarrspel var i hög grad präglande för låtarna på Tusen heta Kyssar så det är väl begripligt att hans exit satte myror i huvudet på de övriga docenterna. Dessutom bytte bandet i samma veva skivbolag, från kommersiella Sonet till alternativa Mistlur.

Zebo gick, om jag inte minns fel, vidare till medverkan på Peter LeMarc´s Orup-producerade andra skiva. Cirkus Cirkus, ni vet den med Kom klappa min kanin, Lösningen på personalproblemet blev skåningen Mats Möller, som varvade orgelspelande och popsjungande, naturligtvis på en räligt grötig skånska, med läkarstudier. Han medverkade på två skivor, 1983 års Ge henne Allt och Tid och Lust året därpå, då bandet också hunnit med att byta namn till det klatschigare Docenterna.

Dag Lundqvist på nya bolaget Mistlur fick till ett fläskigt Spector-sound och lyckades allra bäst på Alla Helgons Dag - man får hoppas att det inte var därför att låten handlade om honom! Sjunde himmelen på efterföljaren Tid och Lust, som också sjöngs av Möller, känns däremot som ett litet misslyckat försök att koka soppa på egen spik. Därefter försvann Möller från bandet. Han hann dock med minst en soloskiva, som jag tyckte var bra då men känns hopplöst daterad när jag nu lyssnar på låtar från den på Spotify - liksom så myclet från den tiden.

Alla små klagomål åsido - Alla Helgons Dag håller förstås fortfarande utmärkt bra