Missa inte
"Autumn" (YepRoc/Border) är album nummer sju från North Carolina kvartetten som bildades i
Raleigh, North Carolina 1999. Chatham County Line's korsning av bluegrass och country är i vanlig
ordning en njutbar resa med fyra veteraner som fortfarande är på topp av sin låtskrivarförmåga, akustiska
arrangemang och vokala harmonier.
/Björn
Inte helt olikt C.C.L.
Men Texas singer/songwritern Keegan McInroe blandning av klassisk country, tidig blues,
folk och rock och passar perfekt in i det som man under 60 och 70-talet kallade outlawcountry.
McInroe har i mer än ett decenium stått på otaliga scener runt om i USA och Europa och de 14
låtarna på "Uncouth Pilgrims" (Keegan McInroe/Hemifrån) har alla sin grund i Keegan's personliga
upplevelser under de senaste tre årens turnerande i Europa.
New York baserade Sari Schoor debuterar med "A Force Of Nature" (Manhaton Records/Border).
Fylld med blytung bluesrock med rötterna i det sena 60-talets brittiska bluesvågen.
Sari som är skolad operasångerska har en minst sagt kraftfull röst som sitter perfekt både i bordvältare
som ovanstående Ram Jam cover.
På stilsammare spår som "Oklahoma", "Letting Go", "Ordinary Life" och den udda tolkningen av
The Supremes "Stop! in The Name Of Love" visar hon att det finns gott om soul i strupen också.
Hon har själv eller tillsammans med andra skrivit merparten av låtarna på plattan och bland musikerna
som kompar henne finns Walter Trout (John Mayall, Canned Heat), Innes Sibun, (Robert Plant), Oli Brown (RavenEye) och John Baggott (Massive Attack, Portishead).
/Björn
Jag har själv inte lyssnat så mycket på WovenHand och deras gedigna discografi som startade
för 14 år med en självbetitlad debut.
Däremot har jag utmärkt koll på 16 Horsepower som var bandet som David Eugene Edwards frontade
innan han och bandmedlemmarna gled isär och Edwards bytte fokus till WovenHand.
Visst finns det soklara likheter i ljudbilden mellan de båda grupperna och Edwards desperat hypnotiskt
mässande sång är intakt.
Så på sätt och vis är "Star Treatment" (Glitterhouse/Border) ett kärt återseende.
För precis som 16 Horsepower är det knivigt att sortera in WovenHand i någon enstaka genre
med ett sound som är en läckert påträngande gräll tapet av americana, neo-folk, punk, altcounty
och psykedelia.
Inspelat hemma hos grungeikonen Steve Albini är "S.T" ett album som gör att man måste kolla
upp bandets backkatalog.
Och har man inte koll på 16 Horsepower så är den uppdateringen lika given.
/Björn
"It Might Take A While" (Haldern Pop/Rough Trade/Hemifrån) är ett album som bevisar att
musik är helt gränslöst.
På sitt andra album gör tyska kvartetten Someday Jacob från Bremen grandios americana,
korsat med 70-talets elegantaste västkustspop och indie-folk.
Producerat i Tyskland, England och USA med ett team bestående av Vance Powell (Kings Of Leon,
Jack White), Richard Dodd (George Harrison, Tom Petty, Dixie Chicks) och Popgenivännen
Israel Nash Gripka, som alla strött lovord över gruppen.
Jörn Schlüter, gitarrist och sångare, bevisar med de 11 egenhändigt pennade låtarna att han besitter
något alldeles speciellt.
Redan med debutskivan "Morning Comes" 2012, då var Schlüter på helt egen hand, uppmärksammades
hans varma låtskrivarådra hemmavid samt i Holland och England.
Ett spår från plattan hamnade också på Rolling Stone Magagazine's "Best Of New Voices CD".
Sedan dess har Schlüter's alter ego blivit ett band med Martin Denzin, trummor, Uli Kringler, gitarr,
och Manuel Steinhoff, bas, är det optimalt.
/Björn
