Två som aspirerar på årsbästa listorna

Tillbaka efter ett par fysiska veckor i alltid lika betagande Bohuslän.
Och vilken comeback med två magnifika skivsläpp mitt i högsommaren med en blomning
som är runt en månad sen.
Både Jason Isbell "Something More Than Free" (Southeastern Records/Border) och
Samantha Crain "Under Branch & Thorn Tree" ( Ramseur/Border) har låtset som är lika
granna som den optimala buketten med sommarblomster.
Båda sorteras in i americana facket, men deras låtskrivande rymmer så mycket mer under rootsträdet.
 
Jason's femte album, och uppföljare till hyllade genombrotts plattan"Southeastern", innehåller
11 låtar där hans lyriska texter och anderika röst är ledstjärnan ovanpå en musikalisk grund som
utstrålar klassisk country, folk och laidbackrock med oantastlig konstnärlig personlighet.
Utan tvekan en av americana-genren främsta poeter, eller som American Songwriter skriver,
"there's no better songwriter on the planet at this moment, no one operating with the same
depth, eloquence or feeling"
 
Efter kritikerhyllade albumet "Kid Face" från ifjol är Samantha, som förra året var en av artisterna
på Way Out West, tillbaka med fullängdare nummer fyra.
Och hon har definitivt tagit ytterligare ett steg på kvalitetsstegen.
 
"Jag skriver inte protestsånger i traditionell bemärkelse. Men jag lyssnar alltid på rösterna från 
människorna omkring mig. De här berättelserna berättas från en underdogs perspektiv; 99% av
oss är ju arbetande människor. De kanske inte bokstavligen är protestsånger, men om du lyssnar
så talar de på samma volym".


Inspelat i Tiny Telephone Studios i San Francisco och producerat av John Vanderslice (The Mountain
Goats, Spoon) som även var med på Kid Face, präglas det varierade låtmaterialet av Crains innerliga
och intima röst med texter som fokuserar på det knappt märkbara i vardagen som annars bara brukar
passera revy.
Likt Jason Isbell är tonen oftast dyster i Crain's texter.
Men med hennes sentimentala och fängslande sång och detaljerade arrangemang så är det ändå ljuset som
dominerar i slutändan.
Två plattor som med stor sannolikhet kommer att aspirera på platser på årsbästalistorna.
/Björn
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0