Ny order från förr.

 
New Order
Lost Sirens (Rhino)
PPPP
 
Splittringen mellan basisten Peter Hook och resten av bandet är ett faktum. Så att Lost Sirens är hans sista med bandet är ingen kvalificerad gissning. Men vem vet... Märkligare försoningar mellan fd bandmedlemmar har hänt, så ingenting förvånar längre.
Det är i alla fall 30 år sedan som New Order släppte klassiska "Blue Monday". Från den tiden då New Order själva, men sin musik, finansierade Tony Wilsons skivbolag The Factory och nattklubben Hacienda.
Enligt Peter Hokk så såddes fröet till deras osämja i dag redan då. Eftersom de skapade musik av fel orsak. Inte på grund av kärlek till musiken, utan för att kunna upprätthålla Wilsons projekt. Trots att han var väredlös som affärsman. Bland annat så tackade han nej till The Smiths för att han inte gillade Morrisey.
Hur som helst så firar Manchesterbandet det smått bittra 30-års kalaset med ett par låtar som inte kom med på förra plattan "Waiting For The Sirens Call".
Men märkligt nog så fungerar det som helhet och låtarna är långt ifrån hafsverk.
"Waiting For The Sirens Call" skulle man kunna sammanfatta som ett halvt steg. Ett halvt steg tillbaka till Joy Divisions gitarrmetalliskamelankoli, ett halvt steg tillbaka till syntpopiga melodier och ett halvt steg framåt för att låta fräscht. Det blev sådär.
Men med "Lost Sirens", kanske på grund av plattan bara betsår av 8 spår, känns mer helgjuten. Enligt trummisen Stephen Morris så var Lost Sirens tänkt som en tidskapsel. Något soim sparades vid inspelningarna av "Waiting For The Sirens Call" 2005. Okej, för tanken. Men nog hade det varit intressanatare att tagit det av ett tidskapselprojjekt från 1988.  Inledningen med "I´ll Stay With You" är brilljant New Order-pop. I "Sugarcane" är de ute efter en hit. Något så trallvänligt finns inte ens inom melodifestivalens ramar. I Recoil låter de som om de leker fram apokalyptisk calypso inom Joy Divisions ramar, på en sandstrand i Bahamas. "California Grass" låter med sina punkgitarrer och Stilla havs eko som om man vill bevisa att man hanterar kalifornisk pop lika bra som Ariel Pink och är coola nog att få vara med i Californication. Vilket de naturligtvis är. "Hellbent" är cool indiepop där man snott Charlatans och Stone Roses gitarrer. I "Shake It Up" blandar man lite av Inspirial Carpets, 808 State och sig själva från Technique-perioden. och får till 5 minuter av skön indiedisco a la 90-tal. "I´ve Got A Feeling" har lite av Pink Floyds 70-tals eko och en refräng som häftar sig fast. "I Told You So" är en storstilad avslutning där man låter Joy Divisions dysterpop flirta vilt med Saun Ryders Happy Monday och Black Grape.
Man kan säga att New Orders "Lost Sirens" är ett ihopkok av Manchestermusik genom åren. Från 10CCs 70-tal till nutid. Så som tidskapsel, fungerar det så där. Men som platta funkar den ypperligt.
Och allt medan Peter Hook bildat ett nytt band som experimenterar med Joy Divisions låtar, så fortsätter New Order precis som förrut med en ny basist, Tom Chapman. Fortsättning följer...
Liknande Artister: Joy Division. 808 State. Inspirial Carpets. James. Stone Roses.
Stefan Herdell
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0