Chips mörkaste någonsin

Chip Taylor
"Block Out The Sirens Of This Lonely World" (Trainwreck/Rootsy.nu)
PPPP
En riktig måndagsplatta. 
Om man nu tycker att måndagar många gånger kan vara det tyngsta som finns.
"B.O.T.S.O.T.L.W." innehåller övervägande svårmodiga och nedstämda historier där Taylor mestadels ser mörker och tvivel. Inte så konstigt med tanke på att flera av låtarna tillkom under en peroiod efter massakern på Utøya 2011.
Taylor var i Halden den 22 juli för att spela på en festival, men istället blev det en omskakande minnesstund för offren där han framförde nyskrivna "This Darkest Day".
I perioden efter denna ofattbara upplevelse skrev han några av sina mest allvarliga och tyngsta sånger under sina dryga 50 år som artist och låtskrivare. Och de finns här bland de 12 hudnära spåren
"And it's god bless Americans, and god bless Norwegians, and god bless all of us, in times like these" går refrängen i "God Bless Norwegians"
Men ibland behöver man sänka tempot i livets ekorrhjul och det finns mycket styrka och ro att hämta även hos en nedstämd Taylor som här med jämna mellanrum får mig att osökt tänka på Johnny Cash samarbete med Rick Rubin.
Men för att balansera upp den ofrånkomliga dysterheten så får man också bonus-CD'n "Is That The Final Take", en femspårare som innehåller mer lättsamma låtar som Chip skrev i goda vänners lag under en kortare turné innan inspelningen av "Block Out...".
De skulle naturligtvis varit helt fel att blanda ihop dem med dussinet på huvudplattan. Men som kompliment till varandra blir de ömsinta påminnelser om livets båda motsatser.
Allt är inspelat i Norge och det är första gången som Taylor överlåtit jobbet som huvudproducent till någon annan. Norske pianisten Göran Grini, som också spelar i Chips band The New Ukrainians, blev den som fick förtroendet.
T.N.U. som för övrigt består av basisten Björn Petterson, gitarristen John Platania och trummisen Magnus Olsson är de som står för den musikaliska ryggraden på
Liknande artister: Johnny Cash, Townes Van Zandt, Waylon Jennings, Willie Nelson, Carrie Rodriguez. 
Björn Bostrand

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0