Göteborgspop på gott och ont
Skansros
“Rekviem Till En Dröm" (Luxury/Border)
PPP
Svenskt svårmod. Svensk livsglädje. Svensk misär.
I välkänt Göteborg perspektiv.
Om man vill så kan man anklaga Skansros för att vara klart överambitiösa och behövde man verkligen stänga in sig i replokaler och studios i ett helt år för att vrida och vända på allt och forma sitt andra album?
Känns inte så.
Likheterna med Håkan är oundvikliga. I en tid när många befinner sig i samma soundmässiga flow och textmässiga stundtals småpatetiska lyrik så trillar även Skansros ner i den välfyllda älggropen.
Och det är både på gott och ont. Textmässigt känns det många gånger som att man bara slängt upp en massa ord i luften och sen låtit slumpen bilda småpubertala och flummiga textslingor.
Musikaliskt doftar det starkt av Manchester, shoegazing och The Smiths, de sistnämnda inte minst i “Jag Skulle Ha Älskat Dig (Ändå)” med snygga Johnny Marr gitarrer.
12 spår, stundtals med textrader som “och när dom i din klass går till Tommys för att köpa folköl och cigaretter, går du dit för att köpa Dr. Pepper”, kan bli lite för mycket i långa loppet.
Men Skansros har också något som jag verkligen gillar.
Det spännande flytet i suggestiva “Minnet Av Dig”, den omedelbara popkänslan i “Felix” och “Jag Skulle Ha Älskat Dig (Ändå)” och en starkt pockande singalongfeeling under “Tysta Fina Stränder”.
En personlig reflektion bara.
Man skulle vinna på att avdramatisera det textmässigt krystade engagemanget.
Liknande artister: Håkan Hellström, Kent ,The Smiths, Autisterna, Joel Alme.
Björn Bostrand
