Popgeni

 

"Channel Orange" (Def Jam/Universal)

 

Egentligen så har hypen runt Frank Ocean handlat om en enda sak. Att han via sin blogg kommit ut som bisexuell. I Sverige, är just det no big deal. Men i den amerikanska, lätt homofobiska, hiphopvärlden är det förvånansvärt modigt.

Men det är en sak till med just Frank Oceans musik. Och det är att den är berättande. Hans texter är outstanding i dagens läge.

För det som är en av "Channel Orange"s starka sidor är berättelserna. Det handlar om svartvita foton från 2011-2012 års värld. Med USA i fokus.

Frank Ocean heter egentligen Christopher "Lonny" Breaux och han föddes i New Orleans, Louisiana 1987. Han fick sin musikaliska bildning genom att lyssna på det hans mamma lyssnade på. Celine Dion, Anita Baker och Andrew Lloyd Webbers "Phantom Of The Opera". 2005 började han på New Orleans universitet, och började där med musicerandet. Men så kom flodvågen Katrina.

Christopher flyttade till Los Angeles för ett par veckor, men han blev kvar. Han fick via kontakter in foten i musikbranchen och skrev låtar åt bland andra Justin Bieber, Brandy och John Legend.

2010 ändrade han sitt namn till Christopher Francis William Ocean. Och så fick tog han alltså namnet Frank Ocean. Inspirerad av, naturligtvis, filmen "Oceans 11" med Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davies Jr.

Men Ocean har också stött på en del fartgupp. Han använde samma ackord till "American Wedding" som The Eagles hade i "Hotel California". The Eagles surnade till och funderade på att stämma honom. Hur det blev med det, är fortfarande oklart.

Men "Channel Orange" är ett bevis på Frank Oceans kunnande. Han har kokat ihop samtliga influenser från sitt liv. Visst kan man direkt märka likheter med Maxwells "Urban Hang Suit" och R.Kelly, men det finns även toner av Phillysoul och jazz, förnimmelser av 1970-talets vita skäggsoul med Hall & Oates i spetsen. Och allt inramat i en klar kalifornisk prägel. Framför allt genom de starka texterna.

Visst handlar det om klassiska hjärta och smärta epos, men även med naturskildringar, människoskildringar, klassklyftor och en allt mer avlägsen ungdom.

Frank Oceans sätt att skriva texter är poetiskt, helt i samma klass som Bruce Springsteen har målat upp bilder av New Jersey.

Men Frank Ocean skriver om Ladera Heights, en stad i L.A som ligger strax ovanför Inglewood, ett stenkast från Marina Del Rel. "The Black Beverly Hills", som Ocean kallar området, är ett rikt område där palmerna vajar längs Bedford Avenue och nästan varje hus har en pool. Och där invånarna till 74% är afroamerikaner.

Det är här "Channel Orange"s resa börjar med "Sweet Life" och som han återkommer till i "Super Rich Kids". Men det är inga roliga typer som han skriver om. I "Sweet Life" betraktar han folket med en distans. Och i "Super Rich Kids", kompat av Elton Johns "Benny And The Jets"-piano förmedlar hans karraktärer oron över den "kommande" finanskrisen. "Thinkin´ About You" är en stark öppning där Frank Oceans karraktär brottas med en tankar om en person som huvudpersonen inte riktigt vill tänka på. Men kan inte låta bli. SÅ inna han bryter ut i en Prince-falcett i refrängen så försöker han förklara de motstridiga känslorna.

 

"No, I don't like you, I just thought you were cool
Enough to kick it
Got a beach house I could sell you in Idaho
Since you think I don't love you, I just thought you were cute
That's why I kiss you"

 

 I "Pilot Jones" skriver han om problematiken med ett allt för starkt drogberoende, och i "Crack Rock" får vi hänga med en fullfjädrad crackpundare i ett par minuter.

Men kanske starkast är en trippel. "Pyramids" där huvudrollsinnehavarens flickvän är en strippa med Cleopatrasminkning. Med en elak men sorgset attackerande syntslinga i bakgrunden, så utvecklas låten till en medryckande discolåt med tung bas. Som snart går in i små funkiga "Lost" med Rick James-gitarrer, där huvudpersonerna jobbar mot drogberoendet. "Bad Religion" är en långsam och smärtsam bikt för en taxichafför, där huvudpersonen spottar ur sig sin ångest medan han dunkar huvudet mot framsätets baksida. Med ett sparsmakat orkesterarrangemang och nakna gospelklapp i bakgrunden så blir låten en av ångest svartmålad popballad, som man inte har hört sedan Goffin/Kings dagar.

"Bad Religion" går sedan vidare över till den inte fullt så övertygande "Pink Matter" med Andre 3000.

I "Forrest Gump" kan man, precis som i "Thinkin About You", ana Frank Oceans känslor för män.

 

"Forest green, forest blues, I remember you
This is love, I know it's true
I won't forget you"

 

"Channel Orange" är en lågmäld platta. I samma anda som Bobby Womacks "The Bravest Man I The Universe". Men med skillanden att Frank Ocean tar norrsoul tillbaka från Europa till Kaliforniens palmer och mangoodlingar Med ett inspirerande ljudcollage väver han ihop sina berättelser till en ovanligt stark enhet. Just nu när skivkonceptet är hopplöst ute, så kommer Frank Ocean med en stark platta. För det är drivkraften i texten och drivet i musiken som gör att den här plattan blir en av 2012 års viktigaste album.

1971 frågade sig Marvin Gaye "What´s Going On?".

2012 förklarar Frank Ocean att: this is going on, right now.

 

Likande Artister: Maxwell. R.Kelly. Marvin Gaye. The Commodores. Prince. D´Angelo.  

 

 

 

/Stefan Herdell