Magi i regnet
Så stod hon där, Patti. En ikon och legend på många sätt, som tittade ut i hällregnet på de förväntansfulla som trotsat vädergudarna, och det var överraskande många med tanke på hur j-la blött det faktiskt var.
Och det var inte en trött rockstjärna vi fick möta, jag menar som lackade ur för att de yttre betingelserna var så trista. På något sätt var det faktiskt tvärtom, som om hon sagt till sina förnämliga medmusiker "att nu jävlar ska vi ge dessa tappra själar en upplevelse som de sent ska glömma".
Det hela var sensationellt bra. Och när jag säger det kan jag inte uttala mig om avslutningen, eftersom jag då traskat ner in till Studioscenen och The Megaphonic Thrifts spelning. Men Björns ovationer om Pattis avslutande låtar fick mig att förstå att jag skulle ha dröjt kvar och verkligen missat något yranklassiskt.
/TC
