Popgeni

"Svensk pop sög på 60-talet." har jag hört från olika håll genom åren. 
En slags halvsanning, som jag inte kanske inte delar, men kan heller inte säga emot.
Mycket var inte bra.
Hur mycket än farsan tjatar om Mascots eller Annabe nox, så näe... Dom var inte bra.
Men det är ju klart att det fanns undantag.
Tages är ett klart undantag.
Tages var ett bra band i grunden. Där den minst talangfulle fick stå vid micken och sjunga. Ironiskt nog var det hans låt "Sleep Little Girl" som blev Tages genombrott.
Men sen kom det låtar i en rask takt. Och samtliga hade både en genuin popkänsla men också en svensk tradition av diskbänksrealism. "She´s having a baby now" blev dödskallemärkt, för det gick ju inte an att sjunga om oönskad graviditet 1967. "Every raindrop means a lot" och "Miss McBaren" i all ära. Men mina favoriter är den mer udda popgenialiska "My Hometown", psykadeliska folkvisepopiga "Fantasy Island" och den här. Smällkaramellen "I Read You Like An Open Book".
Märkligt nog var Göran Lagerberg i toppform när Tages lade av.
Men allt för många försök att slå i England tog till slut knäcken på bandet.
Men här var de i sin allra bästa popform. En lagom svensk grå vers som via en sönderstressad basgång och siréntjutande gitarr, blommar ut likt ett fyrverkeri i en refräng som bara etsar in sig i hjärnan.
Smart pop som håller än. 


/Stefan