För många lager på lager
Florence + The Machine
”Ceremonials” (Island/Universal)
PPP
En del menar att Florence Welch är den brittiska motsvarigheten på Lady Gaga.
Själv tycker jag att hon snarare är en musikalisk syster till Kate Bush med sin drömska, högtsvävande och storslagna ljudbild.
Att likheterna med den nästan unisont hyllade debuten ”Lungs” från 2009 skulle vara tydliga var ganska väntat.
Men skillnaden är att här anfaller Florence + The Machine på en bredare front.
Som lyssnare blir man pressad mot väggen redan från öppningspåret ”Only If For A Night” och sen sitter man som klistrad där under resten av albumets 12 spår.
Emellanåt får man känslan av överproduktion och undrar om man inte skulle behöver ett break mitt i allt det bombastiska som sköljer över en.
Trycket från The Machine är stort och blytungt, låtarna kittlande, körerna rätt i ansiktet med Florence röst som varm topping.
Men när man går i mål så är känslan att ett flertal av låtarna skulle ha vunnit på om man struntat i att använda studions alla tillgängliga kanaler och skalat av produktionen en aning.
Bäst blir ”Ceremonials” om man delar upp den i mindre portioner. För som ett dussin i enda svep blir den svår att svälja och till och med lite enahanda.
Liknande artister: Kate Bush, Lykke Li, Marina & The Diamonds, Ellie Goulding, Lady Gaga.
Björn Bostrand
