Popgeni

Starry Eyed & Laughing
”S.E.L” (CBS Records) 1974
Dagens djupdykning i Vinylkällaren har givetvis en Dylan-vinkel.
Engelska S.E.L. hämtat sitt namn från inledning av tredje versen på "Chimes Of Freedom" där textraden går ”starry eyed an' laughing as I recall when we were caught”.
En kvartetett som hade sitt ursprung i gitarristerna och vokalisterna Ross McGeeney och Tony Pooles stora vurm för The Byrds och duons många liveframträdanden på Londons pubrockscen på tidigt 70-tal.
Innan inspelningen av debutplattan adderade man basisten Ian Whitmore och trummisen Michael Wackford i sättningen, och med gäster som Russ Ballard (Argent) piano, Ray Jackson (Lindisfarne) mandolin och BJ Cole på pedal steel guitar så skapade man ett jingle jangle sound á la Kalifornien som var powerpop stundtals toppat med countrystänk.
Och den självbetitlade debuten låter faktiskt som om det är The Byrds lillebrorsor som slagit sina snygga stämband ihop.
Harmonierna är excellenta och styr genom ett knippa granna låtar som ”Going Down”, ”Can I Get Closer To You Now”, ”Money Is No Friend Of Mine”, ”Lady Came From The South”, ”Nobody Home”, Living In London” och ”Never Say Too Late”.
Inte ett spår av varken den här eller gruppens andra och sista album ”Thought Talk” från 1975 på Spotify.
Men däremot hittade jag ett guldklipp på ”Tuben” från en livespelning på tyska Rockpalatz 1976 där man gör americana långt innan genren var uppfunnen i ”Never Say Too Late” och just ”Chimes Of Freedom”.
För Hans och ni övriga som bryr er så syns omgångens hidden treasure till vänster på det lite färgglada raketomslaget.
Nej, det är inte ett Bob-album, men förnamnet på snubben som frontar bandet börjar också på B.
Albumtitel och gruppens namn efterlyses.