Popgeni

Om man sitter uppe på Klompen med en påse färska räkor. Då tittar man ut över en liten stad där det bor runt 9000 människor; i hela kommunen 3000 till. Då tittar man ut över Namsos -staden som under de senaste 40 åren avlat fram musiker som sålt över fem miljoner skivor i ett land där man totalt bara har fyra och en halv miljon invånare. Namsos är staden som är ett fenomen i den skandinaviska musikvärlden och som delar av Jämtland har betydligt närmare till än till Östersund. Ändå är Namsos väldigt okänd både som fenomen och stad hos oss…

Namsos ligger vackert mellan fjäll och fjord längst inne i Namsfjorden - där den kända laxälven Namsen har sitt utlopp. Vi talar om Nordtröndelag, ganska mitt i Norge. Namsos växte fram som exporthamn för träindustrin. För exakt 150 år sedan etablerades det första sågverket i Namsos och som mest var det elva stora sågverk igång – i dag är bara två kvar. Men träindustrin har också ställt till det för staden.
I juni 1872 var första branden när två småpojkar lekte med tändstickor i ett uthus. Inom några få timmar hade 80 procent av bebyggelsen blivit offer för flammorna. 25 år senare var det dags igen och bara tjugo hus och två sågverk stod kvar efter branden. Alla gånger byggdes staden upp snabbt igen. Tillgången på sågat trä var god. Men det var inte slut på eländet för Namsos. På Adolf Hitlers födelsedag, den 20 april 1940, gjorde tyskt bombflyg processen kort med staden och kvar var bara en rykande ruinhög. Om man pratar med äldre Människor uppe i Frostviken så är det många som minns den dagen när horisonten stod i lågor.
I dag är Namsos en  liten stad. Men man skryter gärna om att man har Norra Europas största och mest påkostade badanläggning i Oasen - ett badhus helt inbyggt i berget. Och tittar man på kommunens hemsida hittar man också bland sevärdheter något som kallas ”Rai Rai Enterteinment”beläget på andra våningen i stadens kulturhus. För en svensk ser det konstigt ut. Men för en norsk är det självklart – det är D.D.E:s supporterklubb där man kan köpa D.D.E.-souvenirer, skivor och i bästa fall möta en medlem i D.D.E.
Här är D.D.E. med sin första hit om hamnen i Namsos - "Vinsjan på kaia" med text och allt:

D.D.E. är de tjugo senaste årens största fenomen i den norska musikvärlden. Deras mest framgångsrika CD ”Det går likar no” har sålt i över 300 000 exemplar i ett land där det bara bor fyra och en halv miljon invånare. .I oktober 2003 firade D.D.E. tio år som artister med en bejublad konsert inför 8000 människor i Oslo Spektrum. På något sätt blev den konserten som Namsos slutgiltiga triumf.
-Jag är stolt över att min hemstad har fostrat så många kända namn, sade sångaren och dragspelaren Bjarne Brondbo när han introducerade de två gästerna Åge Aleksandersen och Terje Tysland.
Stärkt position
D.D.E:s framgångar har stärkt den position Namsos sedan några decennier har i norskt musikliv.
Det började en gång på 1970-talet med gruppen Prudence som gav namnet Trønderrock sitt första ansikte. Sedan kom Namsos och Trønderrocken att dominera norskt musikliv i några decennier.
Här kan vi höra Prudence i klassiska "Mild Grey Fog":

På  1960-talet var Namsos en ganska sömnig stad . Inte mycket engagerade folk – det viktigaste lär ha varit att man någon gång skulle lyckas slå Steinkjer i fotboll. Rockmusik var inget acceptabelt och knappast en tänkbart sätt att tjäna pengar på. Det fanns inga ungdomsgårdar och politikerna satsade inte på ungdomen. De som sysslade med musik hade en källare vid ett pannrum att öva i. Ur den miljön växte gruppen Prudence fram.
Det var svårt att bli profeter i sin egen stad. Prudence blev stora över hela Skandinavien; turnerade flitigt i Sverige och Danmark, och spelade bland annat inför 40 000 åskådare på Roskildefestivalen. Deras skivor sålde i allt större upplagor. Men när de kom hem och spelade på festplatsen på Namsos Martnan 1973 bestod publiken bara av 20 personer. Men något har hänt under de trettio år som gått.
När det senaste stora namnet från Namsos Askil Holm avslutade Namsos Rockfestiva lför snart åtta år sedan var konserten en jättesuccé
Men allt går tillbaka till Prudence.
 I Prudence fanns Åge Aleksandersen och Terje Tysland. När Åge gjorde sin första solo-lp på det multinationella storbolaget Polydor 1975 döptes den till postadressen till hemstaden ”7800 Namsos”. Och alla medverkande musiker var från Namsos. På den skivan sjöng Åge bland annat om att det var mycket långt från Namsos till Royal Albert Hall; en text som handlade mycket om betydelsen av att som musiker sikta lokalt och inte bara tävla med ”Rolling Stones og Slade”. Och Åge Aleksandersen blev sedan ett norskt fenomen med långt över en miljon skivor sålda under eget namn och till och med en jättehit i Sverige med ”Ljus och värme”. Terje Tysland har också gjort stor succé på egen hand med ett flertal hyllade skivor.
Hör Åges mest kända låt:

Runt Prudence fanns också Frode Viken – i dag låtskrivare och medlem i D.D.E.. Och D.D.E:s först skivor i början av 1990-talet producerade av Åge Aleksandersen och medlemmar i D.D.E. har varit och är med i Åges band.
Askil Holm; som gjorde storslagen CD-debut 2003 med ”Daydream Receiver”, har också en koppling till Prudence. Hans föräldrar var goda vänner till Jan Devik som började som roadie och sedan spelade både gitarr och bas i Prudence. Ända sedan han var tre-fyra år gammal kom Askil att besöka Devik och det var Devik som var den förste att lära Askil Holm att spela gitarr. Vid årsskiftet kunde Askil Holm tacka genom att på sitt eget skivbolag återutge Jan Deviks tjugo år gamla solodebut ”Spark”.

Hör Askil Holm live på NRK 2007 här:

- Namsos har kanske inte den allra mest spännande musiken att bjuda på rent uttrycksmässigt, men det har fostrats många spännande personer där. Och de sista tio åren har det dykt upp många bra band och nya konstellationer där Namsosfolk varit aktuella. Så på många sätt dyker Namsos alltid upp och blir ofta nämnt på olika sätt i media. Det är sånt som håller liv i myten om Namsos, sade Askil Holm i en intervju med Adresseavisa.

Namsos betydelse
Basisten i D.D.E. Eivind Berre har funderat på Namsos betydelse. I slutet av 1980-talet var han med och byggde upp Rockverkstedet i Namsos och där startade både D.D.E. och Askil Holm.
-En orsak till att så många från Namsos har lyckats kan vara att vi ligger lite utanför- på landsbygden. Som artist måste du ha en del egenskaper ,bland annat ett speciellt självföretroende. I en liten stad som Namsos är det enkelt att stick fram huvudet. Men många har flyttat från Namsos och önskat ting som är omöjliga i Namsos. Men i D.D.E. hade vi från starten en önskan om att bo kvar i Namsos; även om det varit mycket enklare för oss i Trondheim, säger han till Adresseavisen.
Och visst flyttade många från Namsos. Men Åge Aleksandersen återvänder regelbundet till Namsos; från sin bostad i Trondheim, när han spelar in sina skivor. Och Askil Holm, som också numer bor i Trondheim, har en egen musikstudio i Namsos.
Namsos är en vacker stad. Och den är väl värd ett besök oavsett om man kommer söderifrån på den av D.D.E. så omsjungna ”E 6” eller österifrån efter vägen från Gäddede .
Hamnen är kanske inte vad den varit. Men om man ser ut över den  bör man ha med sig D.D.E:s  genombrottssång ”Vinsjan på kaia”; sången där gruppen sjunger att Beatles aldrig gjorde musik som lät lika vackert som ljudet från hamnen. Färska räkor är heller aldrig fel och som den här artikeln redan uttryckte det från början så bör man äta dem en solig dag uppe på Klompen – Namsos stadsberg 114 meter över havet – givetvis också omsjunget av D.D.E. i sången ”By´n æ bor i”: ”Kinn mot kinn ska vi sett oppå Klompen/ og sjå  på at sola går ned…”.

Inte ett spår i Sverige
Men i svenska skivaffärer hittar man inte längre nya skivor av Åge Aleksandersen eller D.D.E. En del äldre skivor finns kvar i lager på sina håll. Men Namsos-fenomenet är i stort sett okänt i Jämtland trots att vi bor så extremt nära. Nätbutiken CDON säljer norsk musik på sin svenska sida.
Mer sentida band från Namsos som har varit Dadafon, Quintrophenia och Null$katte$nylterne. De senare var på Storsjöyran 2006. Hör dem här:
  Och i bandet Grannes möter vi den andra generationens Trönderrockare med ättelägg till gamla storheter som blivit framgångsrika på egen hand:

 Så det ser ut som att det kan bli flera decennier till med musik från Namsos i Norge. Kommunalt har man satsat på musiken. Namnet Rock City är etablerat och det finns en inomhusgata med skivomslag från stadens band.
Tack vare musiken har Namdalingarna  något att vara stolta över - även om det påstås att det fortfarande finns föräldrar i Namsos som skrämmer sina barn med att Prudence ska komma och ta dem om de inte uppför sig….
För jämtar och härjedalingar är Namsos ett trevligt utflyktsmål på lagom avstånd. Och om man åker dit så kan det ju vara bra att känna till Namsos betydelse…
/cbj