Massör Callahan
Bill Callahan
”Apocalypse” (Drag City/Border)
PPP
Ex. Smog mannen gör plattor som får recensentkåren att slå knut på sig själva för att hitta rätt när det gäller att beskriva hans uttryck. Han gör upp med sitt eget lands inblandning i Vietnam, Irak och Afghanistan i musikaliskt skeva och skruvade ”America”.
Men annars är det för det mesta en återhållsam, känslosam och hudnära produktion som möter lyssnare i de sju spåren som bäst kan beskrivas som en avskalad befruktning mellan soul, blues och country. Callahans karismatiska och mjukt påträngande röst ligger längst fram och berättar personligt historier om både fägring och hat på vårt klot.
Och när jag hör en kvartett som ”Drover”, ”Babys Breath”, ”One Fine Morning” och ”Riding For The Feeling” så kan jag se mig själv en månad framåt i tiden sitta på vår altan i morgonsolen och fundera över nuet med feelgood-Callahan som musikalisk massör.
Jag har inte direkt fördjupat mig i hans tidigare två soloalbum. Men ”Apocalypse” gör klart att Bill Callahan är en artist som går sin egen väg.
Liknande artister: Smog, Silver Jews, Justin Townes Earle, Bonnie ”Prince” Billy, Palace Music.
Björn Bostrand
