Popgeni

1977 köpte jag den sista Little Feat-skivan som sångaren, gitarristen, låtskrivaren och producenten Lowell George medverkade på, Time Loves a Hero. Jag vet inte riktigt hur jag resonerade inför inköpet men den fann likväl sin plats i köpkassen, bredvid mindre överraskande Costello och Parker.

Den litet struttiga, funkiga New Orleans-musiken hittade ganska snart ett hem hos mig och är till dags dato det enda i den genren som funnit just ett sådant hem - i alla fall hos mig. Jag minns från den tiden att bandet medverkade vid Rockpalast, turnerande den nya skivan - där bjöds vi på ett sjuhelvetes sväng!

Bandet hade delvis sina rötter i Frank Zappas Mothers of Invention där både George och ursprunglige basisten Roy Estrada ingick - det påstås att den store bandledaren uppmanat Geroge att starta eget eftersom han var för bra för att rutta bort i hans eget kompband. Den är säkert inte sant, även om det är en rolig historia.  Namnet Little Feat syftar egentligen på Georges små fötter, med en Feet-stavning som faktiskt är avsedd som en blinkning åt Beatles. Ursprungligen bestod bandet av George och Estrada, med Bill Payne på piano och sång och Ritchie Hayward på trummor.

Den självbetitlade debuten kom 1971, två år efter bandets bildande. Skivan innehåller bl a klassikern Willin´, som bl a utgjorde en regelbunden cover på Dan Hylander & Raj Montana bands konserter många år senare. Under förra delen av 70-talet flera år släppte bandet flera rosade plattor, bl a Dixie Chicken, Sailin´ Shoes och Feats Don´t Fail Me Now. 1978 kom liveskivan Waiting for Colombus som anses vara en av de bästa liveskivor som släppts. Georges hälsa försämrades och hans intresse för bandet minskade också med tiden. Under inspelningarna av Down on The Farm deklarerade han plötsligt att bandet upplösts och i stället för att avsluta inspelningarna turnerade han med sin soloskiva, Thanks I´ll Eat Here som släpptes 1979. Sedan han avlidit samma år, avslutade bandet de påbörjae inspelningarna och inledde ytterligare en ny fas med ny besättning

En av de bästa låtarna med bandet är titellåten från den tredje skivan, Dixie Chicken, framförs här i en utmärkt inspelning från 1977. Bandet får här hjälp av en vidunderligt vacker Emmylou Harris, Bonnie Raitt och Jesse Winchester.

tp