Popgeni

Popmusik blir sällan bättre än när det handlar om primala känslor. Som brustna hjärtan, svartsjuka, sex. Helst ska det vara tonårshjärtan i gungning. Men huvdsaken är att det handlar om svarta känslor som förmörkar en livssituation. Det behöver inte vara helt igenom svart. Det räcker med bara en ton av svärta, för att det inte ska bli jobbigt Lasse Berghagen-glatt. Det kan handla om en glad dagdröm om motorcycklar, men indirekt så dagdrömmer man ju sig bort från den grå tristessen. Ja, jag tror ni fattar. Storheten i det här klippet är, förutom en smart låt i grunden, orkesterarrangemanget. Bakgrundskörer som dessa, görs inte längre. Influenserna från Phil Spector är påtagliga. Dessutom spottar Jackie Deshannon ur sig de bistra orden, till en positivt inrktad melodi, samtidigt som hon dansar glatt. Paradoxalt men fruktansvärt snyggt. Dessutom tillhör Jackie Deshannon de som aldrig riktigt fått cred för sitt låtskrivande. Trots hits som "When you walk in the room", "Keep me in mind", "Breakaway" och "Bette Davies Eyes". Den här låten kom som B-sida till "When you walk in the room". The Searchers gjorde en menlös version av den först. Det var den första versionen jag hörde. Men jag fattade inte tycke för låten förrän jag hörde orginalet, bara för några år sedan. Nu hänger den sig kvar i mitt liv och den återkommer med jämna mellanrum, antagligen för alltid. /Stefan